Odling av GMO

Mer än 70 procent av svenska lantbrukare säger nej till att odla gengrödor. I Sverige finns inte heller någon kommersiell odling av GMO. Men mindre arealer med genmodifierade grödor odlas i så kallade fältförsök. Fältförsöken innebär att företagen sätter ut grödor, som utvecklats i laboratorier, i miljön. Syftet är rent kommersiellt - att ta fram grödor som sedan kan säljas på den nordamerikanska och europeiska marknaden.

De allra flesta fältförsök bedrivs av stora bioteknikföretag som antingen har egna odlingar eller som hjälper bönder att anlägga försöksodlingar. I Sverige är det Svalöf Weibull (som ägs av BASF och Lantmännen) och Plant Science Sweden (som ägs av BASF) som står bakom fältförsöken. Tillstånd beviljas av Jordbruksverket som också anger vilka säkerhetsåtgärder som krävs, till exempel barriärer, avstånd till andra växter och rengöring av utrustning. Hittills har Jordbruksverket godkänt 114 av 116 ansökningar sedan 1989. Det rör sig om raps, potatis, sockerbetor, backtrav, äppelgrundstammar och rybs.

GMO-odlingarna är oftast 1-2 hektar och ser ut som vilken åker som helst. De ligger i anslutning till andra åkrar, men omges inte av skyltar eller inhägnader. De vanligaste gengrödorna är potatis och raps. Raps är en växt som pollineras över mycket stora områden. Det är därför i praktiken mycket svårt att hålla genraps åtskild från vanlig raps och dess släktingar. Och om de modifierade generna väl överförts från genrapsen till dess släktingar går det inte att återställa växternas genuppsättning.

Dåligt skydd mot spridning

Jordbruksverket har under lång tid motsatt sig att företagen bakom försöksodlingarna ska behöva utreda de fullständiga konsekvenserna av sina odlingar. Trots att genraps försöksodlats i Sverige i tio år har det inte undersökts om den har spridit sig i naturen och vad det i så fall har fått för konsekvenser. Men 2006 fick Naturvårdsverkets krav på uppföljande studier äntligen gehör hos Jordbruksverket, som nu har med det som krav när nya försöksodlingar får tillstånd.

Inte heller finns det några regler för "samexistens" i Sverige, det vill säga hur GMO ska hanteras, lagras, transporteras och vem som bär ansvaret när en bonde får sin skörd smittad av genmodifierade grödor. Jordbruksverkets utkast till regler för samexistens fick underkänt av flera remissinstanser, bland andra Ekologiska Lantbrukarna. Först i juni 2007 väntas regeringens utredning vara klar. Men de första kommersiella odlingarna kan komma innan regelverket är på plats. Det kommer antagligen röra sig om industrigrödor, till exempel potatis med högre stärkelsehalt eller raps med högre oljehalt. Företagen räknar även med att kunna sälja biprodukterna till produktion av djurfoder.

Men redan idag är det i princip fritt fram för lantbrukare i Sverige att odla GMO för kommersiellt bruk. När en gröda godkänts i EU gäller tillståndet i alla medlemsländer. Däremot har medlemsländerna möjlighet att införa nationella förbud mot vissa GMO, när det finns vetenskapliga belägg för att en gröda utgör en risk för miljö eller hälsa. Idag har sju EU-länder sådana förbud mot tolv grödor. Sverige har också den möjligheten men det är inget som regeringen utnyttjar.