GMO i utvecklingsländerna

Ibland talas det om GMO, som om det vore en lösning på svälten i världen. Men världssvälten finns inte på grund av brist på mat utan på grund av en ojämn fördelning av makt och resurser. Eftersom gengrödorna ligger i händerna på några enstaka kemiföretag som äger patent på grödorna kan svälten snarare förvärras. Istället för att ta utsäde ur sparad skörd som man gjort i åratal tvingas bönder att köpa utsäde från år till år. På så sätt äventyras livsmedelssäkerheten för framtida generationer. Dessutom är majoriteten av de kommersiella GMO-grödorna avsedda för export som djurfoder till rika länder. Det innebär att länder som till exempel Argentina överger inhemsk livsmedelsproduktion och istället odlar exportgrödor.

Enligt FN:s mat- och lantbruksorgan, FAO, produceras det redan idag 1,5 gånger mer mat på jorden än vad som krävs för att tillgodose hela världens behov. Som ett exempel kan nämnas att under kulmen av svältkatastrofen i Etiopien 1984 odlade man raps, linfrö och bomull på förstklassig jordbruksmark. Grödorna exporterades sedan till europeiska länder. Etiopien exporterade även kaffe, kött, frukt och grönsaker. Ett annat exempel är Sydamerika där tillgången på föda per person steg med 8 procent mellan 1970 och 1990, samtidigt som antalet svältande människor steg med 19 procent.

Bönder begår självmord

En stor del av marknadsföringen av genteknik har koncentrerats kring framtida fördelar. Men drömmarna om hög avkastning verkar vara orealistiska. Instabiliteten hos genmodifierade grödor har i många fall lett till missväxt. Vissa grödor, till exempel Bt-bomull, har utvecklats för nordamerikanska förhållandet men säljs också i länder som Indien som har helt andra förhållanden.

Utan någon hänsyn till ländernas bästa försöker de stora bioteknikföretagen, med hjälp av bland annat WTO och USA:s regering, tvinga länder i tredje världen att gå över till odling av genmodifierade grödor. Då tjänar företagen stora pengar på sina licenser medan det småskaliga jordbruket slås ut. De länder som vågar säga nej straffas med handelssanktioner.  

Amerikanska storföretaget Monsanto lobbar hårt för att få fattiga bönder att köpa företagets produkter. Företaget åker ut till små byar och marknadsför sina frön genom att lova hög avkastning och ett mindre bruk av bekämpningsmedel och därmed lägre kostnader. Många fattiga bönder har då övergivit sina traditionella odlingar och köpt Monsantos patenterade och dyrare genmodifierade frön. Men avkastningen har inte blivit så hög som företaget lovat. I många fall har bönderna inte fått någon skörd alls. Inte heller har de sluppit använda bekämpningsmedel. Eftersom de måste betala Monsanto för utsäde år efter år har de tvingats ta banklån som de inte har kunnat betala tillbaka. För över 25 000 indiska bönder har skuldbördan blivit så tung att de har tagit sitt liv.