Viktiga arter i Östersjön

Torsk (Gadus morhua)

Torsk är det viktigaste rovdjuret i Östersjöns ekosystem. Mängden och spridningen av torsk har varierat avsevärt över tiden på grund av naturliga såväl som mänskliga orsaker. Men fisket har spelat en avgörande roll, eftersom torsk är den viktigaste arten för det kommersiella fisket i Östersjön.

Vuxna torskar har få naturliga fiender, huvudsakligen säl. Kräftdjur och andra ryggradslösa djur utgör merparten av mat för ung torsk. När torsken växer ökar mängden fisk i dieten, speciellt sill och skarpsill, men kannibalism förekommer också.

Det finns två olika torskbestånd i Östersjön: det västliga och det östliga. Skiljelinjen går runt ön Bornholm. Båda bestånden bedöms vara utanför säkra biologiska gränser av forskarna vid det Internationella Havsforskningrådet (ICES).

Den östliga torskens lekplatser finns i områden som ligger på minst 60 till 90 meter djup. Idag är Bornholmsdjupet den enda plats där torsken klarar att leka och föröka sig framgångsrikt. Vid tidigare lekplatser, såsom Gdanskdjupet och Gotlandsdjupet, har syrehalterna blivit för låga på grund av övergödningen och bristen på inflöde av nytt saltvatten från Västerhavet.

Blåstång (Fucus vesiculosus)

Blåstång är en nyckelart I Östersjön och utgör en viktig del i ekosystemet. Många fiskarter, musslor och mindre djur är beroende av algbälten av den här brunalgen för sin överlevnad.

Blåstång kan bli upp till en meter höga. I sin typiska form har blåstång luftfyllda blåsor som sitter i par. De bladlika bålflikarna har oftast en tydlig mittnerv som når ända ut mot skottspetsarna. Den har inga rötter utan absorberar näring direkt från vattnet. Färgen kan variera från gulgrön till mörkbrun.

Blåstång lever på klippor och stenar, från vågexponerade havsmiljöer in i skyddade flodmynningar. I Östersjön kan man finna blåstång så långt ner som till 12 meters djup, om vattnet är klart.

Eftersom blåstången behöver solljus för att växa så har dess utbredning sedan 40-talet påverkats allvarligt av övergödningen. Giftig båtbottenfärg har också haft en negativ inverkan på blåstångens möjligheter att föröka sig.

Blåsmussla (Mytilus edulis)

Blåmusslan är en vanlig art i längs den svenska kusten. Den har ett blå-brun-lila skal och lever på klippor och sandbottnar i vatten som är upp till tio meter djupt. Storleken på blåmusslan varierar med salthalten i vattnet, men i Östersjön blir den sällan mer än tre centimeter långa.

På vissa ställen i Östersjön är blåmusslan den dominanta arten, och de bygger upp stora musselbankar vid kusten som är populära matplatser för fåglar och fiskar. Den lever av växtplankton som den filtrerar ur vattnet. Varje år filtrerar blåmusslorna i Östersjön en vattenmassa som motsvarar hela Östersjön.