Rättvist fiske

Istället för att åtgärda problemet på hemmaplan, exporterar fiskeflottorna från norr sina problem till relativt friska hav i syd.

Framtiden för dessa hav, och för dess kustsamhällen som är beroende av dem, ligger helt i händerna på de hänsynslösa fiskeflottorna i norr och deras regeringar.

I västra och centrala Stilla Havet finns över 20 ö-nationer, och de har världens största tonfiskindustri. Mer än hälften av världens tonfisktillgång, cirka 2 miljoner ton per år, kommer från detta havsområde.

Man börjar nu inse att några av de arter man fiskar hårdast efter hotas av överfiske. Långt från att vara ett av de sista hållbara fiskerierna i världen så utarmas det av fiskeflottor från hela världen.

Situationen förvärras av att det illegala, orapporterade och oreglerade (IUU) piratfisket ökat påtagligt, de är fartyg som tar hur mycket fisk de själva vill utan att stå till svars för någon.

Stöld från lokala samhällen i Stilla havet

Människor har levt runt om Stilla havet i tusentals år, och där har ett hållbart traditionellt fiske alltid funnit. Idag är bilden en annan - en flotta av lokala fartyg som ägs av utländska och inhemska företag fångar ungefär 200 000 ton (10 procent av den totala fångsten i världen) tonfisk varje år. Allt fler fiskeflottor från avlägsna nationer kommer till Stilla havet och fångar cirka 1 800 000 ton (90 procent av den totala fångsten i världen).

Istället för att reducera fisket och antalet fiskebåtar i sina egna vatten, så har länder som Kina, Korea, Taiwan, Japan, USA och EU helt enkelt flyttat sina fiskeflottor till nästa hav - Stilla havet.

Stilla havet står inför ett vägval: hållbart och rättvist fiske, friska marina ekosystem och stabila, välmående ö-nationer; eller en kollaps av tonfiskindustrin som skulle innebära att både levnadssättet och tillgången till mat för de människor som lever av Stilla havet skulle förstöras.