Tradition, kultur och vetenskap - tre skäl att stoppa valjakten

De senaste åren har Japans valjaktslobbyister kommit med en rad ursäkter för att jakten ska fortsätta, trots att det sedan 1986 finns ett globalt förbud mot kommersiell valjakt. De har sagt att ett av skälen är vetenskapen: man behöver samla in uppgifter för att kunna börja med hållbar kommersiell valjakt. Det andra skälet sägs vara kulturen: Japans långa tradition av att jaga val och hur viktig valen är för den japanska mattraditionen. Sist kommer det kanske allra löjligaste argumentet: valar äter fisk och hotar därmed fiskebestånden.

Vi börjar med det sista: ingen trovärdig marinbiolog skulle säga att valarna är skyldiga till att världens fiskebestånd kollapsar. De pekar istället på den enorma internationella armadan av industrifartyg som plöjer och slukar upp allting i sin väg, inklusive över 300 000 valar, delfiner och tumlare varje år som bifångst.

Att beskylla valarna för att fiskebestånden kollapsar är som att skylla avskogningen på hackspettarna.
Enligt ICR (Institute for Cetacean Research), en frivilligorganisation som Japans fiskerimyndighet grundade 1987, så har Japan en lång tradition av valjakt och en väletablerad och levande kulinarisk tradition att äta valkött. ICR får tillstånd av japanska regeringen att jaga val i forskningssyfte i Södra ishavet. När ”forskandet” är klart och man tagit sina prover styckar man upp köttet som skickas iväg till marknader, lokala myndigheter och till och med skolor.

Val är inte fisk. De är däggdjur, och de producerar inte som fiskar gör hundratusentals ägg varje år. De får inte mer än en kalv varje eller vartannat år, kalvar som vårdas, dias och skyddas av sina föräldrar. Det betyder att valarnas återhämtning efter överexploateringen är långsam.

Japans vetenskapliga slakt

Få japaner äter valkött

Få japaner ser valar som ett viktigt livsmedel och ännu färre äter verkligen val. Enligt en opinionsundersökning 2002, gjord av Japans inflytelserika dagstidning Asahi, om kulturen bakom valköttskonsumtionen så äter bara 4 procent av befolkningen regelbundet valkött, 9 procent äter det sällan, 53 procent har inte ätit valkött sedan barndomen och 33 procent äter aldrig valkött. Om det nu finns någon tradition att tala om så begränsas den till en handfull kustsamhällen och är en 400 år gammal tradition. Den massiva valjakten som äger rum 10 000 kilometer från Japan i Antarktis är inte tradition och började inte förrän på 1930-talet.

Kampen för att rädda valarna beskrivs ofta som en dramatisk kamp på internationellt vatten mellan miljökämpar och valjägare. Men kampen förs även av diplomater i IWC, den internationella valfångstkommissionen. Den etablerades 1946 och ligger bakom förbudet mot kommersiell valfångst och att valreservatet i Södra ishavet blev till 1994.

Japan är medlem i IWC. Reglerna inom IWC tillåter att länderna sätter sina egna kvoter för så kallad vetenskaplig valfångst och att de kan motsätta sig nya regler som valfångstförbudet och reservatet. Även om Japan till en början motsatte sig förbudet mot kommersiell valfångst så drog man tillbaka sitt motstånd efter påtryckningar från USA, men den japanska kampen mot valreservatet finns fortfarande.

IWC har flera gånger fördömt Japans ”vetenskapliga slakt” och bett dem att upphöra med den. Vid årets IWC-möte (2005) som hölls i Sydkorea i juni proklamerade Japan en ny fas i den vetenskapliga forskningen. Man höjde antalet för hur många vikvalar man kommer att fånga i valreservatet varje år till dubbelt så många, 935 stycken (årets siffra). Japan kommer att lägga 50 sillvalar och 50 knölvalar till listan de kommande två åren. Både sillval och knölval är listade som utrotningshotade arter.

Kommissionen har kommenterat den nya planen och sagt att den innebär att man ökar jakten till nivåer som ligger nära de kommersiella kvoterna för antarktisk vikval som fanns innan förbudet kom till stånd. Mer än 6800 vikvalar har dödats i Antarktis de senaste 18 åren under vetenskaplig flagg.

Se men inte röra

Valturism har större potential än valjakt

Kulturer kan förändras och nya traditioner kan påbörjas. Det senaste decenniet har valturism visat sig ha potential att bli mer inkomstbringande än kommersiell valjakt någonsin varit. Valturismen generar redan årligen hela 1 miljard dollar om året. Världen över åker 9 miljoner människor på valturism till 87 länder. Den här siffran har växt i snitt med 12 procent per år sedan 1991.

Som en åskådare sa: ”Du kan titta på en val många gånger men bara döda den en!”

Två av Greenpeaces fartyg, Esperanza och Arctic Sunrise, är i Södra ishavets valreservat under vintern 2006 för att skydda valarna och bevaka valjägarna. Inte alla har haft turen att kunna följa med på ett Greenpeacefartyg på den första delen av den här spännande expeditionen som kommer att vara i ett år och kallas Defending Our Oceans. Men alla kan följa Esperanza på internet, hjälpa oss att stoppa valjakten och skydda våra hav. För att bli en Ocean Defender och resa med oss, gå till: