Valreservat i fara

80 procent av världens valar tar sig till reservatet i Södra ishavet för att äta. Men reservatet är för det japanska företaget Kyodo Senpaku också en plats för slakt. De jagar val varje år, kallar det ”vetenskaplig valjakt”, och gör det på uppmaning av av japanska fiskerimyndigheten (FAJ).

Efter flera år av misslyckade försök att reglera den världsomspännande valindustrin, som gjort att antalet valar minskat drastiskt, förbjöd internationella valfångstkommissionen (IWC) kommersiell valjakt 1986. Även om IWC-medlemmen Japan från början inte ville gå med på något stopp för valjakten, blev Japan övertalade av USA att dra tillbaka sin protest mot förbudet på valjakt. IWC är det organ som enligt FN bär ansvaret för världens valar.

Vetenskaplig valjakt är bara nonsens 

En isländsk metod att bedriva valforskning

I förbudet mot kommersiell valjakt finns det dock ett kryphål som utnyttjas av valjägare som vill fortsätta att jaga val i Antarktis. Reglerna i IWC:s förbud gör undantag för ”vetenskaplig” valfångst. Man menade att den information man får från döda valar skulle ge oss kunskap om hur man skulle kunna bedriva hållbar valjakt. Men vetenskapen har inte stått still, numera kan man få detaljerad information genom att undersöka levande valar, utan att döda dem. Faktum är att IWC:s vetenskapsmän flera gånger sagt att slakten i vetenskapens namn borde stoppas, eftersom informationen inte är nödvändig. 

Även om jakten inte pågår i samma utsträckning efter 1986, så har den inte slutat. Valar som dödats i ”vetenskapligt syfte” fortsätter att styckas och paketeras på fartygen, för att till slut hamna i affärer och på restauranger.

Bara Japan säger emot

Ibland fastnar valar i vanliga fiskenät

När IWC röstade för att Södra ishavet skulle bli ett valreservat, röstade 23 länder för ett reservat. Endast Japan var emot, och är nu det enda landet som inte erkänt valreservatet.

Den japanska delegationen har i 20 år lobbat för att kunna återuppta kommersiell valjakt. Under IWC:s möte 2005, tillkännagav de att de tänkte fördubbla jakten på vikvalar och skjuta 935 stycken. Dessutom planerade de att skjuta 50 sillvalar och 50 knölvalar. Båda de arterna är klassade som utrotningshotade. Tillkännagivandet möttes med öppen ilska, och många av de länder som tidigare fångat val, som USA, Storbritannien och Australien, satte sig emot. Men deras protester ignorerades.

Japans valjägare har blivit alltmer säkra på att de snart kan strunta i att låtsas fånga val av ”vetenskapliga orsaker”, och återgå till öppen kommersiell valjakt. Trots att den internationella opinionen inte har svängt, så har Japans fiskerimyndighet under flera år försökt att tvinga fram en omröstning under internationella valfångstkommitténs årsmöte, för att få ett slut på förbudet.

I det som japanska fiskerimyndigheten kallar ‘vote consolidation programme’ är det varje år allt fler länder som trycker på för att omedelbart återuppta den kommersiella valjakten. Några nya medlemmar i internationella valfångstkommittén, Gambia, Mali, Togo, Benin, Gabon, Tuvalu och Nauru, som rekryterades av och fick omfattande bistånd av japanska fiskerimyndigheten, stöttar att valjakt ska återupptas.

Efter det här årets misslyckade försök att skrota förbudet, varnade en ledamot från den japanska delegationen:
”Några av er verkar glada att över att de fattiga länderna som stöttar ett hållbart nyttjande inte kunde vara med på årets möte. Men nästa år kommer alla att kunna delta. Snart är vi framme vid en historisk vändpunkt.”

Greenpeace återvände därför i slutet av 2005 till Södra ishavet för att försvara valreservatet, och för att skydda så många valar som möjligt från valjägarnas harpuner.

Även inte alla är så lyckligt lottade att de kan följa med på ett av Greenpeaces fartyg, så kan vem som helst följa fartyget Esperanza via internet.