Icke-spridningsavtalet

Tekniken för att tillverka kärnvapen blir allt mer tillgänglig.

Icke-spridningsavtalet (Non Proliferation Treaty, NPT) är en överenskommelse mellan majoriteten av världens nationer, som trädde i kraft 1970. Det inrättades, på initiativ av USA, Storbritannien och Sovjetunionen, framför allt för att hindra spridningen av kärnvapen till andra stater än de fem som då hade dem - USA, Sovjetunionen, Kina, Frankrike och Storbritannien.

I och med avtalet gjorde de fem permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet en bindande överenskommelse om kärnvapennedrustning. I utbyte gick de länder som inte hade kärnvapen med på att inte skaffa sig några. Än så länge har USA och de andra kärnvapennationerna insisterat på att icke-kärnvapenländer ska leva upp till sitt löfte, men varit tysta när det gäller kritiken mot sina egna tillkortakommanden.

Avtalet förbjöd också kärnvapennationerna att sprida sina kärnvapen, material eller kunskap om hur man framställer kärnvapen till andra länder. Dessutom utlovade avtalet att de länder som gav upp sin rätt att skaffa sig kärnvapen skulle få hjälp med utvecklingen av "fredlig" användning av kärnenergi, dvs. kärnkraft.

188 länder har idag anslutit sig till avtalet. Utanför står Israel, Indien och Pakistan, som alla har skaffat sig kärnvapen sedan avtalet trädde i kraft. Nordkorea meddelade 2004 att landet drog sig ur avtalet.