Djupförvar av kärnavfall

SKB: Avfallet, som utgörs av keramiskt material, anses vara olösbart vid kontakt med grundvatten.

FAKTA: Radioaktiv påverkan på grundvatten kan öka vattnets benägenhet att lösa upp avfallet. Avfallets motståndskraft mot upplösning är beroende av pH-värdet i det vatten som avfallet är i kontakt med. pH-värdet på det vatten som når förvaret kan variera starkt under förvarets livstid på grund av hydrogeologiska förändringar. Vattnets pH-värde kan dessutom förändras kraftigt genom elektrolys som en följd av rostande stålbehållare.

SKB: Behållaren är gjord av stål, täckt av ett kopparskikt. Stålet ger styrka medan kopparen skyddar mot korrossion.

FAKTA: Koppar är en mjuk metall. Behållarens yttre kopparlager kan skadas under tillverkning, inkapsling, transport, placering eller som en följd av rörelser i berggrunden. Då kopparhöljet är skadat, kommer stålkapseln att börja rosta. Då stålet rostar, bildas vätgas. När gasen expanderar, skapas tryck som i sin tur kan utvidga brottet i kapseln. En enstaka händelse, såsom en jordbävning eller förkastning, kan enkelt slå sönder behållaren.

SKB: Behållaren är omgiven av bentonitlera, som ska begränsa flödet av grundvatten till behållaren samt skydda den från mekanisk påverkan.

FAKTA: Efter att behållaren har placerats i förvaret, kommer bränslet till en början att fortsätta utstråla värme. Det är okänt hur lerans egenskaper påverkas när den utsätts för hög temperatur. Det är också oklart om leran hindrar vandring av kortlivad radioaktivitet (från t.ex. cesium) om dessa kommer ut ur behållaren. Det är omöjligt att visa att leran kan motstå de jordrörelser som kan vara extremt våldsamma vid en istid.

SKB: Urberget, som omger slutförvaret utgör en intakt barriär, som hindrar radioaktiva ämnen från att läcka ut samt vatten från att läcka in.

FAKTA: Det är omöjligt att hitta ett område helt utan sprickor i Sverige. Samtidigt är det omöjligt att upptäcka varenda spricka i berget, även vid noggranna detaljstudier. Vissa sprickor, såsom svagt lutande sprickor, kan lätt förbises. Sprickor kan leda vatten till förvaret och föra ut radioaktiva ämnen till ytan. Arbetet med att bygga förvaret kan orsaka sättningar i berggrunden. Detta kan i sin tur göra att befintliga sprickor vidgas och skapar helt nya sprickor. Vattenflödet i förvarets närhet kan förändras kraftigt under förvarets livstid. Detta gör att det är extremt svårt att föutse vattenflöden även i redan kända sprickor.

SKB: Även om en barriär förstörs, så ska de resterande barriärerna kunna skydda miljön från radioaktiva ämnen i avfallet.

FAKTA: Det finns ett flertal möjliga händelser som kan förstöra flera eller alla barriärerna samtidigt, och som gör att hela idén med skydd i flera olika steg blir oduglig. En sådan händelse är ett kraftigt jordskalv, vilket kan spräcka berget, förstöra leran, skada behållaren och leda om vatten som kan lösa upp bränslet. Sådana jordskalv förväntas ske i samband med kommande istider. Vetenskapliga undersökningar visar att nästa istid kan komma inom fem tusen år, vilket är en mycket kort tid i sammanhanget. Isuppbyggnaden under nästa istid utgör ett hot mot hela förvarets hållbarhet. Isen kan lyfta upp bergstycken från ett djup av en kilometer, vilket är dubbelt så djupt som det planerade slutförvaret.

Den naturliga förstörelsen av SKB:s barriärer via jordbävningar och läckage av gaser eller grundvatten är allvarliga problem. Det finns dessutom andra hot som aldrig kan konstrueras bort eller förutspås: "Den mänskliga faktorn".