Ny reaktor i Finland

I Finland byggs den första nya reaktorn i Europa på ett decennium - världens största. Förespråkarna hävdade att reaktorn var nödvändig för att Finland skulle kunna minska sina koldioxidutsläpp och klara Kyotomålen. För att övertyga motståndarna utlovades satsningar även på förnybar energi och energieffektiviseringar, som är de åtgärder majoriteten av finska folket allra helst vill se. Men löftena visade sig vara tomma ord.

I maj 2002 godkände den finska riksdagen den nya reaktorn, Finlands femte, med 107 mot 92 röster. Idag, sex år senare är kärnreaktorprojektet Olkiluoto 3 försenat med 2.5 år och budgeten har överskridits med mellan 6.5 och 9.2 miljarder kronor - kostnader som kommer att drabba de franska skattebetalarna och de finska elkonsumenterna.

Dessutom har satsningen på ny förnybar energi stannat av. Marknadens intresse för vind, biogas, solceller etc. störtdök tillsammans med det politiska intresset. Inte heller den utlovade satsningen på energieffektiviseringar blev av. Finlands regering har till och med motsatt sig europeiska mål för energieffektiviseringar. Den nya reaktorn har helt enkelt avskräckt från miljövänliga investeringar och fungerat som ett löfte om outtömlig energi.

Samtidigt fortsätter elkonsumtionen att öka. Redan innan förseningen av Olkiluoto 3 offentliggjordes tvingades den finska regeringen indirekt att medge att utsläppsminskningarna som den nya reaktorn kunde leda till hade överdrivits. Den medgav också att reaktorns skadliga inverkningar på finsk energipolitik hade underskattats och att Finland därför inte skulle uppnå Kyotomålen. Det ledde till att den finska regeringen 2006 bestämde sig för att köpa utsläppsrätter till ett beräknat värde av 240 miljoner euro.

Stora säkerhetsproblem i Olkiluoto 3
Till råga på allt har bygget av den nya reaktorn, som påstås vara avsevärt mycket säkrare än existerande reaktorer, stora säkerhetsproblem. Projektet i Olkiluoto är världens första exempel på att man snabbat på tillståndsprocessen för ritningar och säkerhetsdokument. I Finland borde "gräddfilstillstånden" inte vara lagliga, men myndigheterna valde ett "praktiskt" synsätt och gjorde säkerhetsbedömningen utifrån de dokument de råkade ha.

Detta har resulterat i att de centrala komponenter som är viktiga för kärnreaktorns säkerhet utan undantag har prickats för olika problem och defekter. Enligt den finska tillsynsmyndigheten STUK handlar det totalt om 1500 säkerhetsbrister - många av dem har aldrig offentliggjorts.

Till exempel anlitades ett polskt maskinföretag/skeppsvarv för att tillverka reaktorinneslutningen, höljet som ska skydda reaktorn från angrepp utifrån och reducera de radioaktiva utsläppen vid en olycka. Skeppsvarvet hade tidigare framförallt tillverkat fiskebåtar och hade inga tidigare erfarenheter av kärnkraft. Arbetarna fick ingen utbildning i kraven vid kärnreaktorbyggen och svetsade ihop reaktorinneslutningen för hand - en gammalmodig och fullständigt oacceptabel metod.


Bakgrund: Problemen med bygget av Finlands femte reaktor

Grafik: Säkerhetsbrister i Olkiluoto

Media Briefing: Safety Implications of Problems in Olkiluoto

Rapport: Safety Implications of Problems in Olkiluoto