Skip navigation.

Skicka vidare och tipsa en vän!

Fyll i formuläret nedan och tryck på "skicka". Mottagaren får ett mejl som innehåller länken till den här sidan.

Du kan skicka till flera e-postadresser genom att separera dem med kommatecken: namn@server.com, namn@annanserver.com

Mottagarens e-postadress *
Ditt namn *
Din e-postadress *
* required
Greenpeace-aktivister målar två gigantiska sprickor på det 32 år gamla 
kärnkraftverket i Borssele i Holland. Den holländska regeringen vill 
behålla kärnkraftverket, som är ett av världens äldsta, fram till 
2013, trots stora säkerhetsrisker.

Greenpeace-aktivister målar två gigantiska sprickor på det 32 år gamla kärnkraftverket i Borssele i Holland. Den holländska regeringen vill behålla kärnkraftverket, som är ett av världens äldsta, fram till 2013, trots stora säkerhetsrisker.

Förstora bild

När världens reaktorer åldras blir riskerna för komplikationer allt större. Över hälften av Sveriges reaktorer har överskridit sin uppskattade livslängd. Lösningen är förstås inte att bygga nytt, utan att ersätta de gamla kärnkraftverken med ren teknik.

Ju äldre en reaktor är, desto större är risken att slitna komponenter blir ett säkerhetsproblem. En reaktor och de anknutna komponenterna är en väldigt komplicerad maskin med många delar. Komponenterna är utsatta för högt tryck och stora temperatursvängningar. Eftersom systemet är stort och komplicerat är reaktorerna ständigt i behov av noggranna kontroller och frekvent underhåll.

Idag har Sverige och många andra länder en mycket åldrad reaktorpark som kräver mer och mer underhåll. Medelåldern för världens kärnkraftsreaktorer är 22 år och den ökar varje år. När reaktorerna konstruerades uppskattades deras livslängd till cirka 25 år. Men för att maximera vinsten försöker energibolagen, trots riskerna, att få tillstånd att förlänga reaktorernas driftstid. Samtidigt anstränger de sig att förminska ålders betydelse för säkerheten. 

I Sverige finns det, till skillnad från i många andra länder, inte en tidsbegränsning för tillståndet, eftersom kärnkraften ska avvecklas. Det innebär att vårt äldsta kärnkraftverk, Oskarshamn I, idag är 35 år.

Så funkar det


Enkelt uttryckt är en kärnreaktor en stor ångmaskin. Till skillnad från de gamla ångmaskinerna så drivs den på uran istället för kol eller ved. När radioaktivt uran sätts samman på ett speciellt sätt med ett visst avstånd mellan uranstavarna startar en så kallad fissionsreaktion. Det innebär att uranets atomkärnor klyvs i en kedjereaktion och omvandlas till andra ämnen, till exempel plutonium. Samtidigt bildas energi i form av värme.

Värmen som släpps ut under fissionsreaktionen kan snabbt bli väldigt stark. För att det inte ska bli för varmt kyls härden ned med vatten, som då omvandlas till ånga. Det är om den här tekniken inte skulle fungera som det finns risk för en så kallad härdsmälta. Vid en härdsmälta smälter uranet i härden eftersom enorma mängder energi frigörs okontrollerat. Det kan leda till skador på reaktorn, så att radioaktiva ämnen läcker ut i naturen.

Radioaktiva utsläpp


Kärnkraftsförespråkarna påstår att svenska kärnkraftverk inte släpper ut någon radioaktivitet alls. Det är fel. Även under normaldrift avger kärnkraftverken radioaktiva ämnen. Svenska kärnkraftverk släpper, internationell sett, ut relativt höga doser av radioaktiva föroreningar i havet. Enda anledningen till att Sverige lyckas hålla sig under de godkända gränsvärdena är att föroreningarna späds ut i havsvattnet. Gränserna för utsläpp mäts endast utifrån koncentrationen i omgivningen, inte genom den faktiska mängden utsläpp. Hur nukleära anläggningars normalutsläpp påverkar miljön finns det ännu inte tillräcklig forskning om.