Skip navigation.
Ett av Vattenfalls brunkolkraftverk i Tyskland.

Ett av Vattenfalls brunkolkraftverk i Tyskland.

Förstora bild

Att lagra koldioxid under marken framställs allt oftare som lösningen på problemen med klimatförändringarna. Om den villfarelsen får fäste blir det svårare att verkligen göra något åt växthuseffekten. I första hand är koldioxidlagring ett sätt för energibolag att tvätta bort sin smutsiga stämpel och samtidigt kunna fortsätta investera i miljöfarlig energi.

CCS-metoden (Carbon Capture and Storage) handlar om att avskilja, pumpa ned och lagra koldioxid i stora anläggningar under jorden eller havsbottnen. Metoden finns ännu bara på forskningsstadiet. Vattenfall, som planerar en pilotanläggning i Tyskland, tror att det kan bli tekniskt möjligt och ekonomiskt intressant om cirka 20 år.

Trots att en användning ligger så långt fram i tiden är hajpen kring CCS stor i Europa. Metoden kallas för en lovande lösning på klimatproblematiken. Med hjälp av koldioxidlagring skulle man kunna fortsätta elda upp jordens stora kolreserver utan att bidra till växthuseffekten, ropar entusiasterna. Men problemen med CCS-metoden är många:

CCS blir ett alibi för att fortsätta investera i smutsiga energislag
För närvarande satsar Vattenfall stort på nya kolkraftverk i Tyskland som i huvudsak eldas med ett av de mest miljöförstörande energislagen som finns - brunkol. Genom att påstå att det mesta av koldioxiden kommer att kunna lagras försöker Vattenfall profilera sig som ett miljövänligt och ansvarstagande företag. I själva verket bygger Vattenfall in oss i ett beroende av världens mest klimatfarliga energikälla.

CCS-satsningen leder till fortsatta storskaliga koldioxidutsläpp
FN:s klimatpanel menar att de globala utsläppen av växthusgaser måste minska redan från 2015 om vi ska kunna undvika farliga klimatförändringar. Om CCS-metoden skulle fungera, kan den bli aktuell tidigast om cirka 20 år. Under de cirka två decennier det tar innan en eventuell CCS-teknik har utvecklats hinner Vattenfalls kolkraftverk släppa ut stora mängder koldioxid. Och även efter en eventuell introduktion av CCS-tekniken är det ekonomiskt orealistiskt att tekniken skulle tillämpas på befintliga kolkraftverk. Dessutom skulle kolkraftverk med koldioxidavskiljning fortfarande släppa ut stora mängder koldioxid. De är långt ifrån "koldioxidfria" som det heter i Vattenfalls reklam.

CCS riskerar att blockera satsningar på de verkliga klimatlösningarna
Forskning om ny energiteknik tilldelas inte obegränsat med pengar. Mer forskning om CCS innebär mindre forskning om förnyelsebar energi och energieffektiviseringar, som är de verkliga lösningarna på klimatproblematiken. Dessutom skulle en färdigutvecklad CCS-teknik vara mycket dyr - bara med stora subventioner skulle den kunna konkurrera med andra energislag. Vindkraften å andra sidan är redan både kommersiellt tillgänglig och billigare än en framtida kolkraftbaserad elproduktion med CCS. Växthuseffekten måste bromsas nu. Tekniken för att göra det finns redan. Så varför lägga pengar på en teknik som kanske kan fungera om 20 år när vi har teknik som fungerar redan idag?

Läckage kan öka klimatförändringarna
En osäkerhetsfaktor är lagringen. Även om infångningstekniken skulle visa sig fungera, så kan lagringen bli akilleshälen som gör alla ansträngningar att motverka klimatförändringarna förgäves. Tanken är att lagra den infångade koldioxiden under markytan eller havsbottnen. Men ingen kan garantera att koldioxiden kommer att stanna där. En beräkning från Chalmers tekniska högskola visar att vid en storskalig satsning på koldioxidlagring (som rimligt exempel tas 600 Gt lagrad kol till 2050) räcker det med att en procent av den lagrade koldioxiden läcker ut 2050 för att det ska motsvara dagens globala årliga koldioxidutsläpp.



Läs mer
Greenpeace briefing paper om CCS 

Pressmeddelande: Greenpeace anmäler Vattenfall för falsk marknadsföring

Pressmeddelande: Svensk lag tillåter lögner om klimatet

Marknadsdomstolens dom i målet mellan Greenpeace och Vattenfall

Det tyska domslutet (på tyska)

Vattenfall - Sverigen största klimatbov