Handeln med utsläppsrätter

Genom Kyotoprotokollet har EU åtagit sig att minska sina utsläpp av växthusgaser med 8 procent mellan 2008 och 2012 jämfört med 1990. Att minska utsläppen kräver åtgärder som kostar pengar. För att påverkan på unionens ekonomi och sysselsättning ska bli så liten som möjligt har EU infört ett handelssystem med utsläppsrätter. Om ett företag inte släpper ut hela sin kvot kan det sälja rätten att släppa ut växthusgaser till ett annat företag nationellt eller i ett annat land.



Än så länge är det bara industrin som omfattas av handeln, inte hushållen och transportsektorn, och medlemsländerna får själva välja hur de fördelar utsläppsrätterna till sin industri. Under 2005-2007, som var en testperiod inför den första riktiga Kyotoperioden, valde regeringarna i samtliga EU-länder att dela ut utsläppsrätterna helt gratis – en medveten eller indirekt subvention till den egna industrin. Dessutom är tilldelningen överdimensionerad. Industrin har fått långt fler utsläppsrätter än den har använt. Den svenska industrin har t.ex. fått rätt att släppa ut 12 procent mer koldioxid än vad den i själva verket släppt ut.

Med vetskap om detta hade man kunnat tänka sig att tilldelningen skulle bli mer strikt inför den första, riktiga Kyotoperioden. Men tyvärr är tilldelningen för de kommande åren lika överdimensionerad. Istället för att dela ut färre utsläppsrätter för perioden 2008-2012 gav Sveriges förra regeringen industrin rätt att släppa ut något mer per år - alltså långt mer än industrin i själva verket släppte ut 2005 och 2006. Kommissionen gav Sverige bakläxa men långt ifrån tillräckligt.

Alltså finns det inga incitament för industrin att minska sina utsläpp. Om industrin istället fick betala för utsläppsrätterna och tilldelningen samtidigt blev betydligt striktare skulle handeln med utsläppsrätter kunna bli ett verkningsfullt instrument för att minska utsläppen.

Men eftersom den nuvarande regeringen valde att inte rätta till tilldelningen efter att de kom till makten, kommer det nu att dröja ända till efter 2012 innan utsläppsrätter kan bli ett verktyg för att minska Sveriges utsläpp. Risken är därför att industrin inte minskar sina utsläpp och att hushållen och transportsektorn istället måste stå för hela den utsläppsminskning som krävs för att Sverige ska nå sitt klimatmål. Och likadant ser det ut i de andra EU-länderna. Om hushållen och transportsektorn inte lyckas minska sina utsläpp tillräckligt, kan hela Kyotoprotokollet äventyras.

Enligt FN:s klimatpanel är de närmaste åren avgörande för om vi ska kunna undvika de allvarligaste klimatförändringarna. Greenpeace försöker därför påverka alla länder till att ta sitt ansvar för att handeln med utsläppsrätter ska börja fungera genom att informera om att kvoterna är för höga och skapa opinion både på hemmaplan och på EU-nivå för att minska kvoterna. Vi har även tagit fram ett förslag på hur hela energisystemet kan förbättras.
Läs mer