Hotad biologisk mångfald

Vi upprättar bas vid Snöberget i Norrbotten, november 2003.

För människan är skogen en unik tillgång. Ekonomiskt ger den oss exportinkomster, arbetstillfällen och materiella tillgångar. Skogen är också viktig för sina kulturella och vetenskapliga värden – och inte minst älskar vi människor att vistas i den. Ekologiskt betyder den biologiska mångfalden oerhört mycket för människans livsvillkor. Skogen gör oss en rad tjänster när den renar vår luft och vårt vatten, tar upp koldioxid från atmosfären, skyddar mark mot erosion och bryter ner avfall och skadliga substanser.

Mångfalden hotas

Genom egna miljömål och internationella konventioner har Sverige förbundit sig att bevara den biologiska mångfalden. Men djur och växter hotas fortfarande eftersom den miljö de är beroende av försvinner. I takt med att viktiga miljöer går förlorade får djur och växter allt svårare att klara sig. För varje skog med höga naturvärden som försvinner ökar vi på vår miljöskuld. Denna skuld innebär att många arter redan är dömda att försvinna på grund av de förändringar som tidigare skett. Andra arter har fortfarande en chans att klara sig, men är då beroende av att deras sista livsmiljöer bevaras.

Mer skyddad skog behövs

Det är osäkert hur mycket skog som måste undantas från det industriella skogsbruket för att den biologiska mångfalden ska kunna bevaras. Mycket pekar på att när endast 10-30 procent av den ursprungliga livsmiljön återstår så minskar en arts chans till överlevnad drastiskt.

Miljövårdsberedningen, regeringens råd i miljöfrågor, har bedömt att minst 10 procent av den produktiva skogsmarken nedanför den fjällnära gränsen långsiktigt behöver skyddas. Så mycket skog med höga naturvärden finns inte idag, varför stora arealer först måste restaureras och få sina naturvärden återskapade.

Samtidigt finns det fortfarande kvar skogar i Sverige som har höga naturvärden. För många hotade arter är det av avgörande betydelse att dessa bevaras. Ändå har regeringen valt att endast ge mindre än hälften av dem ett formellt skydd medan resten är tänkt att frivilligt undantas av skogsägarna själva. Denna strategi har visat sig fungera dåligt i praktiken, inte minst då statens egna skogsförvaltare har fått tillåtelse att avverka i många av de områden som andra statliga myndigheter menar måste bevaras.

Läs mer:
Sveket mot gammelskogen - Rapport om bakgrunden till den svenska skogspolitiken.