Erik Nyström, värvare i Linköping

Att jobba som värvare.

Jag hade inga förväntningar när jag sökte jobbet som värvare. Jag var i behov av ett jobb och med min växande oro inför miljöproblemen i världen så fastnade jag för Greenpeace annons. Det snackas om växthuseffekt, utfiskade hav, giftdumpning och skövling av skogar men vem gör något mer än att källsortera och ibland köpa KRAV-märkt? Greenpeace erbjöd en möjlighet, så jag sökte och fick jobbet efter en trevlig intervju i en park.

På utbildningsdagen när jag fick insikt i miljöproblemens omfattning ville jag nästan gråta, innan vi kom in på vad som faktiskt görs för att stoppa och förhindra miljöförstöringen. Då skymtade jag ett möjligt förhållningssätt som låg någonstans mellan att stoppa huvudet i sanden och att bryta ihop av frustration och vanmakt.

Sex timmar om dagen med att gå omkring utomhus, ta kontakt och prata med människor som enda arbetsuppgift - aldrig hade jag kunnat föreställa mig att det skulle kännas så givande! Jag fick ihop nio värvningar och kände mig verkligen nöjd.

Nu har jag jobbat några veckor, kommit in i arbetet och lärt känna mina arbetskamrater bättre. Nio värvade på en dag är fortfarande ”rekordet” för mig, men arbetet känns lika givande och meningsfullt som när jag började. Självklart känns det tungt ibland då jag mottagit många ”nej, jag har inte tid”, ”inte intresserad” och undvikande blickar.

Men vad som trots det gör att glädjen i att jobba för en god sak håller i sig är de människor av guld som stannar, pratar och är positiva till det arbete man utför samt stödet och den sköna sammanhållningen i arbetslaget.

Erik Nyström, Linköping.
Hösten 2006.