ARKIVERAT - Frode tillbringade en tid i Inonesien i oktober 2007:
Nu i oktober kommer jag att bo i ett läger i den indonesiska djungeln. Varje år skövlas enorma områden med regnskog för att man skall komma åt virket och få odlingsmark till oljepalmplantager. Vi har slagit läger i djungeln för att motverka skogsskövlingen och för att lyfta frågan om skydd av de tropiska skogarna.
Att stoppa den globala avskogningen är mycket viktigt för att mildra effekterna av klimatförändringarna. Ungefär en femtedel av världens koldioxidutsläpp kommer från skogsavverkning i tropiska länder. Det är dåligt för klimatet och det är dåligt för de hotade orangutangerna.
I floden badar jag, tvättar kläder och borstar tänderna. Jag gör det
helst på eftermiddagen, när lokalbefolkningen gör detsamma. På morgonen
är nämligen floden en flytande baja-maja.
Meddelande på mitt mobilsvar: "Hej, detta är Birgitte från den norske
ambassaden i Jakarta. Vi har hört från den svenska representanten att det
är problem med militärer i lägret på Sumatra."
Under mina sju år på Greenpeace har jag hunnit göra en hel del intervjuer. Men ingen mot ett sådant bakgrundsljud som den jag gjorde i dag.
Kl. 0500 begav vi oss iväg över oljepalmplantagen. Målet var en orörd del av regnskogen, ungefär två kilometer från lägret. Den fula plantagen - med ingredienser som bränd regnskog, utdikningskanaler och pyttesmå palmoljeträd - låg död och tyst.
Värmen och fuktigheten här nere ger mycket häftigt väder - ibland kanske lite väl häftigt.
I går var jag på väg till min sovplats utanför lägrets verkstad. Jag kom dock inte så långt. Ett gigantisk ljussken sved plötsligt i ögonen. Blixten hade slagit ned precis bakom huset.
För mig kan känslan av att vara så nära blixtnedslaget bäst beskrivas som en gigantisk huvudvärk. Jag menar, migrän go home. Turligt nog varade helvetet bara ett par sekunder.
Detta är Sucipto, han var tidigare borgmästare i Kuala Mulia, en by
inte långt härifrån. För drygt ett halvt år sedan dog hans fru.
I januari steg det rök upp från stora skogsområden. Palmoljeföretaget
Duta Palma hade röjt, dränerat och sedan satt eld på det som var kvar
av regnskogen, och företaget slutade inte förrän precis intill byn
Kuala Mulia. Byn organiserade protester, och Sucipto hamnade i
fängelse. Han blev först frisläppt när hans fru hade fått hjärtinfarkt
av stressen.Hon dog sedan en kort tid efteråt.
I Indonesien skövlas regnskog motsvarande 300 fotbollsplaner i timmen,
varje timme, dygnet runt, vilket även gett Indonesien en plats i
Guinness rekordbok 2008.
Här - och i resten av Sydostasien - skövlas regnskog snabbare än någon
annanstans på jorden. I dag stod jag mitt i ett två kilometer brett och
40 kilometer långt kalhygge! Jag mådde illa. Om sanningen skall sägas
svettades jag som en gris också. I skuggan var det endast 45 grader, men
kalhyggen ger som bekant inte så mycket skydd från en stekande sol.
Jag gillar torn. Detta är ett speciellt torn jag står i just nu. På den ena sidan ser jag regnskogen, den lilla byn och älven som rinner förbi. Om jag vänder mig om är det inte lika vackert: skogen är röjd, bränd, utdikad och snart kommer det att växa oljepalmer här. Mitt i mellan allt detta ligger Greenpeace skogvaktarläger.
Det är många aktiviteter på gång, och jag hinner inte skriva mer just nu.
Jag
befinner mig i Rengat, ungefär mitt på Sumatra. Här - några få mil
söder om ekvatorn -tar vägen slut och antingen stannar man, vänder
eller åker båt vidare. Skyfallen har avlöst varandra i dag, och det har
varit omöjligt att ta sig upp floden. Ett nytt forsök görs i morgon kl.
0600.
Jag har anlänt Jakarta, Indonesien och förbereder måndagens resa till Greenpeace skogvaktarläger i provinsen Riau på Sumatra.
I morse vaknade jag till Abba från grannhuset och trodde ett
ögonblick att jag var någon helt annanstans. Sedan kom jag tack och lov
i håg de överfulla lastbilarna och trummorna från gårdagen.
Läs mer