Du är här:
Ett kinesiskt barn sitter i en hög kablar och el-avfall. Man finner ofta barn som arbetar med el-avfall som innehåller gifter som är mycket skadliga för hälsan.
Förstora bild
Det är osäkert var den största delen av allt elektroniskt skrot tar
vägen men man vet att en stor del av avfallet hamnar på soptippar i
Afrika eller Asien. Där sorterar barn såväl som vuxna bland soporna med
bara händer för att få tag på metaller och annat värdefullt material som
de kan sälja vidare. Resten eldas upp på marken utan någon form av
skydd. Arbetarna på dessa soptippar är exponerade för en cocktail
av giftiga kemikalier när dessa produkter bryts sönder. Kemikalierna förgiftar också vatten, luft och jord, på och omkring soptipparna.
I länder som expanderar snabbt är det nästan omöjligt att uppskatta mängden elektroniskt skrot som inte hamnar i någon form av återvinning. Greenpeace rapport uppskattar att i Indien slutar ca 99 %, 143 000 ton, av importerat och inhemskt skrot i någon illegal återvinningsverksamhet eller helt enkelt bara dumpas – varje år.
- Det är oacceptabelt att västländerna inte har kontroll över
elektronikavfallet, och att det dumpas i Afrika och Asien vilket skadar både miljön och människors hälsa. Dagens hantering av elektronikskrot är oerhört skadlig och vi kräver nu att elektronikproducenterna tvingas ta ett större ansvar för sina produkters hela livscykel, från att fasa ut användningen av de farligaste kemikalierna till att återvinna skrotet, säger Kathleen McCaughey, talesperson, Greenpeace.
Utöver ratificering av Baselkonventionens förbud mot export av farligt
elektronikavfall från OECD-länder till länder utanför OECD, har politikerna i EU försökt att komma tillrätta med problemet genom det såkallade WEEE (Waste from electronic and electric equipement)-direktivet som gör alla elektronikproducenter ansvariga för insamling och hantering av de uttjänta produkter av deras eget märke som har kommit ut på marknaden sedan augusti 2005.
Trots dessa direktiv och konventioner faller alltså 75 % av
elektroniksoporna utanför myndigheternas kontroll.
- Lagstiftning och myndigheternas kontroll räcker uppenbarligen inte. Därför är det ännu viktigare att just producenterna tar ett ökat ansvar för sina produkter, säger Kathleen McCaughey.
I dagsläget tar fyra stora PC-producenter ansvar för mellan 8.8% och 12.4% av det globala avfallet från sitt eget varumärke. Däremot är siffrorna lägre för mobilproducenter där bara 2.3% tas om hand.
av giftiga kemikalier när dessa produkter bryts sönder. Kemikalierna förgiftar också vatten, luft och jord, på och omkring soptipparna.
I länder som expanderar snabbt är det nästan omöjligt att uppskatta mängden elektroniskt skrot som inte hamnar i någon form av återvinning. Greenpeace rapport uppskattar att i Indien slutar ca 99 %, 143 000 ton, av importerat och inhemskt skrot i någon illegal återvinningsverksamhet eller helt enkelt bara dumpas – varje år.
- Det är oacceptabelt att västländerna inte har kontroll över
elektronikavfallet, och att det dumpas i Afrika och Asien vilket skadar både miljön och människors hälsa. Dagens hantering av elektronikskrot är oerhört skadlig och vi kräver nu att elektronikproducenterna tvingas ta ett större ansvar för sina produkters hela livscykel, från att fasa ut användningen av de farligaste kemikalierna till att återvinna skrotet, säger Kathleen McCaughey, talesperson, Greenpeace.
Utöver ratificering av Baselkonventionens förbud mot export av farligt
elektronikavfall från OECD-länder till länder utanför OECD, har politikerna i EU försökt att komma tillrätta med problemet genom det såkallade WEEE (Waste from electronic and electric equipement)-direktivet som gör alla elektronikproducenter ansvariga för insamling och hantering av de uttjänta produkter av deras eget märke som har kommit ut på marknaden sedan augusti 2005.
Trots dessa direktiv och konventioner faller alltså 75 % av
elektroniksoporna utanför myndigheternas kontroll.
- Lagstiftning och myndigheternas kontroll räcker uppenbarligen inte. Därför är det ännu viktigare att just producenterna tar ett ökat ansvar för sina produkter, säger Kathleen McCaughey.
I dagsläget tar fyra stora PC-producenter ansvar för mellan 8.8% och 12.4% av det globala avfallet från sitt eget varumärke. Däremot är siffrorna lägre för mobilproducenter där bara 2.3% tas om hand.
Dokument
- Toxic Tech: Not in Our Backyard - Uncovering the Hidden Flows of e-Waste
februari 21, 2008
Kontaktuppgifter
-
Kathleen McCaughey, talesperson, Greenpeace: 0702- 35 08 86
Caroline Bexius, pressekreterare: 0702- 53 20 78