Du är här:
Undersökningen, som genomfördes i samarbete med Sky Television, visar hur elektronikföretagen inte tar ansvar för återvinningen av deras produkter och hur det leder till en ökad export av farligt avfall från Europa till tredje världen. Nigeria är bara ett i raden av u-länder som får ta emot e-avfall från rikare länder och vars befolkning och miljö förgiftas av avfallet.
E-avfall är den typ av avfall som växer snabbast i EU. Enligt EU-kommissionen producerade medlemsländerna 8,3 - 9,1 miljoner ton e-avfall år 2005, vilket beräknas växa till 12,3 miljoner ton år 2020. Tio till femton containrar fullastade med gammal elektronik lastas av i den nigerianska hamnstaden Lagos varje dag.
- Skalan på exporten är överväldigande. Man kontrollerar inte ens om produkterna fungerar innan de skeppas iväg, säger Erik Albertsen, ansvarig för miljögifter på Greenpeace Norden och som deltog i spårningen av e-avfallet.
- Ansvaret ligger nu tungt på elektroniktillverkarna att göra något åt roten till problemet – de farliga kemikalierna i elektroniken. Tillverkare som Sony Ericsson, Apple och Nokia har visat att det är möjligt att fasa ut de farliga kemikalierna, så det finns inte längre någon anledning att fortsätta använda dem, fortsätter Erik Albertsen.
Det är fattiga människor, i många fall barn, som sedan tar isär de TV-apparater, mobiltelefoner, spelkonsoler och andra elektroniska produkter som skeppas iväg till u-länderna. Helt utan skydd värmer de loss komponenter, doppar delar i syrabad, bränner PVC-plasthöljen mm för att få fram värdefulla metaller. Arbetarna exponeras bland annat för kvicksilver, som skadar hjärnan, bly, som kan göra dem sterila, cadmium, som skadar njurarna och dioxiner som orsakar cancer.
Undersökningen startades sedan Greenpeace fått ett tips om illegal export från Storbritannien. En irreparabel TV försågs med spårningsutrustning och lämnades till Hampshires kommun för återvinning. Istället för att demonteras i EU, som lagen kräver, sålde kommunens ”återvinningsföretag” BJ Electronics e-avfallet vidare som begagnat gods som sedan exporterades till Nigeria.
Det är ett brott mot EU-lagstiftningen att exportera trasiga elektroniska produkter (2). Trots detta exporteras tonvis med e-avfall exporteras från EU till Afrika varje dag. En del repareras och återanvänds, men alla dumpas för eller senare eftersom dessa länder inte har någon möjlighet att återvinna apparaterna på ett säkert sätt. Europa, USA, Japan och Sydkorea använder utvecklingsländer som Nigeria, Ghana, Pakistan, Indien och Kina som soptippar för sitt e-avfall.
Elektroniktillverkare måste ta större ansvar för att samla in och återvinna e-avfall. Tillverkarna måste börja samla in avfallet och avlägsna farliga substanser från produkterna så att de enkelt och säkert kan återvinnas.
Det är ett brott mot EU-lagstiftningen att exportera trasiga elektroniska produkter (2). Trots detta exporteras tonvis med e-avfall exporteras från EU till Afrika varje dag. En del repareras och återanvänds, men alla dumpas för eller senare eftersom dessa länder inte har någon möjlighet att återvinna apparaterna på ett säkert sätt. Europa, USA, Japan och Sydkorea använder utvecklingsländer som Nigeria, Ghana, Pakistan, Indien och Kina som soptippar för sitt e-avfall.
Elektroniktillverkare måste ta större ansvar för att samla in och återvinna e-avfall. Tillverkarna måste börja samla in avfallet och avlägsna farliga substanser från produkterna så att de enkelt och säkert kan återvinnas.
Länkar:
Bildspel med speaker som beskriver utredningen
Bildspel - "Ghana, Poisoning the Poor"
februari 21, 2008
augusti 18, 2005