I förra veckan sattes förmodligen en juridisk punkt för Greenpeace aktion 2014 för att belysa riskerna med en allt äldre kärnkraft.
Den 5 mars 2014 tog sig aktivister in på Oskarshamns kärnkraftverk, klättrade upp på taket på en av Sveriges äldsta reaktorer, Oskarshamn 2, där de fäste en banderoll med ett konkret budskap till svensk kärnkraftsindustri: Tid för pension!
Få är de som före aktionen hade reflekterat så mycket över hur pass gamla våra kärnreaktorer faktiskt har blivit. I samband med aktionen släppte vi en rapport som visar på riskerna med en allt äldre svensk kärnkraftspark. Samtidigt med den svenska aktionen genomfördes dessutom flera aktioner runt om i Europa och en omfattande rapport som belyser problematiken släpptes.
Sedan aktionen genomfördes har mycket hänt. Planerna för ny kärnkraft i Sverige har skrinlagts och kraftbolagen har beslutat att fasa ut de fyra äldsta reaktorerna (som vår kampanj riktade in sig på) senast 2020. Dessutom har vi en blocköverskridande energiöverenskommelse om att 100% förnybart är målet. Just den reaktorn aktionen genomfördes på, O2, har ägarna dessutom beslutat att aldrig mer återstarta.
Det finns alltså mycket att glädjas åt – våra aktioner, liksom mycket annat viktigt arbete som bedrivits, har bidragit till Sverige vänder den gamla kärnkraften ryggen och riktar in sig mot en förnybar framtid. Att det kan gå mycket fortare än vad många tror, visades i en rapport från Högskolan i Halmstad i somras.
Nu kan vi också glädjas åt att vi har vunnit viktiga juridiska segrar i detta arbete. I november förra året ogillade rätten åklagarens yrkande om grovt olaga intrång och dömde aktivisterna för olaga intrång av normalgraden, helt i enlighet tidigare rättspraxis.
Och den 11 november i år kom slutligen beskedet från hovrätten att ogilla tidigare beslut att samtliga aktivister ska representeras av enskilda advokater. Åklagaren hade nämligen, mot de 24 aktivisternas uttryckliga vilja, krävt att samtliga skulle ha en egen enskild advokat, något som både fördyrade och komplicerade processen.
Göta hovrätt skriver nu i sitt beslut att “[i]nget hade framkommit som tydde på att någon av klagandena [aktivisterna] försökte förringa sin medverkan genom att skylla på någon annan.” Hovrätten konstaterar slutligen att det står “klart att utredningen /…/ inte har krävt att offentliga försvarare utsågs för klagandena.”
Beslutet är principiellt viktigt. Det ska nu mycket till för att åklagare framöver ska kräva att morgondagens aktivister mot sin vilja ska tvingas företrädas av offentliga försvarare.
