Av Iréne ombord på Esperanza

Radar


Radarn med de tre valfångstfartygen på väg mot oss
©Greenpeace/Jiri RezacVi är på väg söderut, och för ögonblicket är det vi som är skuggade av ett fartyg vi kan se som en liten prick på radarskärmen. Då vi försöker närma oss ändrar de kurs och rör sig bort från oss. Det verkar vara ett japanskt kustbevakningsfartyg, men vi vet inte säkert än. Om jag var en japansk skattebetalare skulle jag vara nyfiken på hur mina pengar egentligen används - den japanska regeringen verkar gå långt för att slippa bli synade i sömmarna.

Om du läste mitt tidigare inlägg kanske du redan har förstått att allt inte gick enligt planerna! Här är hela storyn om vad som hände natten mellan söndag och måndag.

Valfångstflottan lämnade Shimonoseki klockan 11.30 på söndagen. Vi flyttade oss närmare sundet, väl medvetna om att de kände till vår position på ett ungefär. Vi hade ju haft besök av både flottan och kustbevakningen under flera dagars tid.

I normala fall borde fartygen ha nått det smala sundet du kan se på sjökortet mellan Shimonoseki och Bungo Suid? innan solnedgången. Men istället för att styra rakt ut på öppet vatten saktade de ner och väntade på att mörkret skulle falla. Då (vad som troddes vara) valfångstflottans fabriksfartyg Nisshin Maru passerade det trånga sundet hade solen redan gått ner.

Map of Japan
Pennan visar var Shimonoseki ligger.

Vi seglade mot vinden och vågorna då vi styrde närmare kusten, Esperanza krängde våldsamt i alla riktningar kändes det som. Månen syntes då och då mellan molnen, vinden ylade och jag kom att tänka på någon varulvsfilm. På bryggan var taklampan släckt, det tog ett tag att vänja ögonen, och jag rörde mig försiktigt för att inte stöta ihop med någon. Det enda jag kunde se var radarskärmen och en del andra lampor jag inte riktigt vet vad de är till - jag är trots allt bara en webbredaktör.

Så hur hittar du ett fartyg I mörkret? Radarn förstås, och så finns det något som heter AIS (Automatic Identification System). Det är en liten apparat som hela tiden skickar ut fartygets namn och annan information. Vi letade efter ett fartyg som slagit ifrån sitt AIS.

Fartyg har också navigeringsljus. Det enda som är bra med Nisshin Maru är att hon har väldigt speciella ljus: sidoljusen - de röda och gröna - sitter under förmastens ljus. 90% av fartyg i hennes storlek har sina ljus positionerade längre akteröver.

Till sist fick vi syn på ett fartyg med sin AIS avstängd. Vi bestämde oss för att ta en närmare titt. Så fort vi närmade oss ändrade hon kurs. Vi följde efter, och trots att hon rörde sig österut vilket var lite märkligt bestämde vi oss för att hålla oss till det här fartyget.

Plötsligt som från ingenstans dök tre fartyg upp på radarn, för full maskin, rakt emot oss. Snart såg vi ljusen från de japanska fångstfartygen Yushin Maru 1,2 och 3 komma emot oss i mörkret. Det var en syn jag kommer att minnas länge. De vek av ungefär 100 meter framför oss och passerade på styrbords sida. Nu var vi övertygade om att vi följde rätt fartyg.

I det ögonblicket kunde vi fortfarande bara se akterljusen på Nisshin Maru, så vi ökade farten för att komma långsides och få en säkrare identifiering. Och mycket riktigt, då vi kom närmare och såg lyktorna på sidorna fanns det inga tvivel längre.

Klockan var 4 på morgonen och det var dags att gå till sängs.

Ett par timmar senare, i gryningen, väcktes vi. Fartyget vi följde tillhörde den japanska flottan.

Det här är vad vi tror hände: Nisshin Maru gömde sig någonstans i det lilla innanhavet innan hon gick igenom sundet. Istället lät de ett annat fartyg, en "look-alike" om du så vill, ta hennes plats för att lura bort oss. Under tiden smet Nisshin Maru ut på internationellt vatten. Smart.

Det var förstås en enorm besvikelse. Jag tillbringade största delen av måndagen med att stirra ut i tomma intet, genom mina rätt fula glasögon från apoteket. Jag fick inte mycket gjort.

Men efter att ha sovit lite började jag se ljusare på saker och ting:

- vi lyckades belysa det faktum att valfångarna fördröjt sin avresa på grund av att den japanska premiärministern Yasuo Fukuda möte med Geroge W Bush, och risken för oönskade politiska konsekvenser. Telefonen ombord på Esperanza har ringt dygnet runt.

- bara sedan i förrgår har 4 regeringar uttalat sig om det japanska valfångstprogrammet - Nya Zeeland, Australien, USA och Storbritannien.

Även om vi inte kan se valfångarna härifrån för ögonblicket lyckades de inte smita iväg obemärkt - de har redan fått mycket med uppmärksamhet än de någonsin velat ha.

Just nu får jag veta att EU kräver att Japan stoppar valjakten.

Esperanza styr söderut, och vi kommer att hitta dem.

Vi har sett kustbevakningen och flottan, på vattnet och i luften, före, innan och efter det att valfångstfartygen lämnade hamn. Till och med nu, långt från Japan, skuggas vi av ett fartyg.

Den japanska regeringen tycks lägga enorma resurser på att låta sina oskyldiga "forskningsfartyg" segla iväg mor horisonten så tyst och osynligt som möjligt.

- Iréne, med stor hjälp av Frank