I tisdags svarade miljöministern på en interpellationsfråga från Tina Ehn (mp). Tina Ehn frågade om regeringens inställning till den omdebatterade majsen MON863 i första hand och om andra länders rätt att införa förbud mot vissa GMO i andra hand.

I debatten pratar miljöministern mycket om vetenskap och lagen.

Om MON863 säger han att han kommer att godta EFSA:s bedömning, för det är vetenskap. En artikel som publiceras i en vetenskaplig tidskrift är tydligen inte vetenskap, enligt miljöministern. Att det skulle råda vetenskaplig oenighet och att det i sig borde vara skäl att vidta försiktighetsåtgärder verkar han inte ha funderat på.

Om andra länders förbud säger han att Sverige upprätthåller lagen. Miljöministern har missat att det är just lagen som tillåter nationella förbud. Lagen säger att länder får införa förbud ”till följd av nya eller kompletterande uppgifter /…/ eller till följd av en ny bedömning av befintliga uppgifter”. Ett land måste ha ”välgrundade skäl för att anta att en GMO utgör en risk för människors hälsa eller för miljön”. Man ska alltså inte bevisa att en GMO är farlig, utan att det finns en risk att den är farlig.

Rent juridiskt blir frågan då vad det är som är välgrundade skäl. Carlgren säger att varken Österrike eller Ungern har presenterat en vetenskaplig grund för förbuden. Det är fel. Båda länderna har presenterat vetenskapliga rön för att försvara sina förbud: vetenskapliga argument som tycks duga för ett 20-tal andra EU-länder. Men inte för Sverige. Regeringen vänder på bevisbördan och kräver att länder ska kunna visa att skada har skett innan de kan förbjuda en GMO. Det är varken vad skyddsklausulen kräver eller vad försiktighetsprincipen innebär. Snarare tvärtom. Och det är där den svenska regeringen gör fel. Carlgren säger att regeringen följer lagen. Som jurist kan jag påpeka att en lag först ska tolkas och jag menar att Sveriges tolkning är fel. Den delas inte ens av de flesta andra EU-länder - i februari var det bara 3 av 27 länder som tyckte som Sverige.

Slutligen frågar miljöministern om de nationella förbuden ska accepteras bara för att vissa länder ”vill höja miljöribban”. Det är beklagligt att en miljöminister inte själv vill höja miljöribban och att han dessutom inte vill tillåta andra länder att göra det. Det var just det många i Sverige tyckte var viktigt när vi gick med i EU.

Kathleen McCaughey