I lördags skrev Svenska Dagbladets ledarskribent Johan Eriksson en artikel i tidningen med rubriken ”Greenpeace har dåliga skäl att skälla på Shell ”, där vår kampanj för att stoppa Shells planer för att borra efter olja i Arktis kallas för naiv.

Eriksson framför tre argument för varför han anser att vi är naiva. För det första, att världen har använt olja i många år nu och att vi därför är tvungna att leta efter mer olja. För det andra, att Shell har investerat mycket stora belopp i förberedelserna för att borra efter olja i Arktis och skulle därför ha kontroll över säkerheten. För det tredje, att det bor omkring fyra miljoner människor i Arktis och att vi därför inte kan kräva att hela området omvandlas till en naturpark. Låt mig kort gå igenom dessa tre argument och varför Eriksson fullständigt missuppfattat frågan och förutsättningarna för vår kampanj.

Klimatförändringarna kräver att vi slutar leta efter mer olja 

Det har säkert inte gått heller Eriksson förbi att vi står inför allvarliga klimatförändringar med oöverskådliga konsekvenser, inte minst för världens fattiga människor. Och vi kan begränsa klimatförändringarna endast om vi slutar förbränna fossil energi, nämligen olja, kol och fossil gas.

Vid klimattoppmötet i Durban förra året enades alla länders regeringar om att det är helt nödvändigt att den globala uppvärmningen hålls under maximalt två grader. Om vi ska kunna hålla den globala temperaturstigningen under de kritiska två graderna kan vi inte förbränna all den fossila energi som redan har hittats. Att oljebolag som Shell letar efter nya oljetillgångar står därmed i direkt strid med detta.

Att det går att ställa om fossilsamhället till ett där förnybar energi är en bärande del har påvisats gång på gång av FN, EU och många organisationer, däribland GreenpeaceWWF och Svenska Naturskyddsföreningen. 

Det finns ingen teknik för att hantera en oljeolycka i Arktis

Det har hänt flera gånger att jag har spenderat pengar på något som varken var säkert eller användbart. Shell gör samma sak - bara i en väldigt, väldigt stor skala.  Bolaget har redan satsat över 4 miljarder dollar på att kunna börja borra efter olja i Arktis, men vad hjälper det när bolagets oljeborrningsfartyg är odugliga och när det inte finns någon tillgänglig teknik för att avlägsna olja från is i samband med en oljeolycka?

Shell planerar att använda två oljeborrningsfartyg i Arktis i år, varav ett byggdes redan 1966 - alltså innan månlandningen. Trots att fartyg i Arktis måste tåla det kanske hårdaste vädret i världen, med extrema stormar och svåra isförhållanden, kan Shell inte ens säkra fartyget när det är dockat. Förra veckan tappade bolaget kontroll över fartyget när det var dockat i Dutch Harbor, så att det gick på grund. När Shell inte ens kan säkra fartyget när det är dockat, hur kan oljebolaget vara så övertygat om att det håller mitt i en rasande storm?

Men det är långt ifrån det enda säkerhetsproblemet som Shell står inför. Ett av de viktigaste fartygen som Shell har i sin beredskapsplan mot oljeolyckor har ännu inte ens fått fara till Arktis, eftersom US Coast Guard  inte tror att fartyget kan hantera de arktiska förhållandena. Och detta är alltså ett av de fartyg som ska hjälpa till om något går fel.

Till och med Shell har erkänt att det idag inte finns någon tillgänglig teknik för att avlägsna olja från is. I USA undertecknade därför över 500 forskare ett krav till den amerikanska regeringen om att oljeborrningen i Arktis ska stoppas tills man har bättre styr på säkerheten och vetenskapen.

Freda Nordpolen – inte hela Arktiska området – som en naturpark

Det stämmer att Greenpeace vill att en del av Arktis görs om till en naturpark, det som ligger precis runt Nordpolen och som aldrig varit en del av något land eller bebotts av människor. Det är också sant att vi arbetar för ett slut på all oljeborrning i hela Arktis och det storskaliga, industrialiserade fisket i området.

Precis som Eriksson skriver i sin artikel är oljeborrning i Arktis extremt riskabel. Ifall en olycka inträffar innebär det kalla vädret att oljan blir kvar i miljön i årtionden. Det om något skulle förhindra de arktiska folkens utveckling och förstöra ursprungsbefolkningens förmåga att leva på fiske och jakt.

Greenpeace gjorde tidigare i år en expedition till nordligaste Ryssland, där vi bevittnade den mest extrema konsekvensen av oljeborrning i Arktis. Här har olja utvunnits i nästan 30 år vilket inneburit stora rikedomar för ett fåtal företag, men lämnat lokalbefolkningen med en natur som är mer död än levande, med floder tomma på fisk och lukten av olja som ligger som en tung filt över hela området. Jag hoppas att detta inte är den typ av utveckling som Eriksson anser behövs för människorna i Arktis.

Se även Norrländska Socialdemokratens ledare som skriver om frågan idag.