I morse blev jag uppringd av en journalist som undrade om det kanske
var Greenpeace som hade placerat sprängämnen på en truck i Ringhals för att avslöja  säkerhetsbristerna hos kärnkraftverken. Han kom ihåg att vi så sent som förra vecka publicerade en rapport med kritik, mot de europeiska så kallade stresstester av kärnkraftverk, där Ringhals ingick. Jag kunde försäkra honom att det INTE var vi som låg bakom, att Greenpeace inte hanterar sprängmedel och att det definitivt inte skulle vara förenlig med våra fredliga metoder och filosofi om ickevåld.

Men faktum är att stresstesterna inte ens undersökte risken för allvarliga sabotage. Självklart är att kärnkraftverk är känsliga – en bomb mot ett kärnkraftverk har potentiellt mycket allvarligare konsekvenser än en bomb mot ett vindkraftverk. Ringhals ledning gick idag ut med informationen att det inte finns något känt hot mot anläggningen. Men det betyder väl inte att hotet inte finns? Bara att vi är i nuläget är omedvetna om det? Att bagatellisera incidenter leder inte till riktig säkerhet.

Vi vet inte varför eller hur de här sprängämnena hamnat inne på Ringhals, men det visar ju återigen att kärnkraftverk alltid innebär en allvarlig säkerhetsrisk och därför bör avvecklas snarast.

Så här sa till exempel Lars-Olov Höglund, fd chef på Forsmark om säkerheten på svenska kärnkraftverk tidigare i år.

 

Kärnkraftverk är känsliga, inte bara mot sabotage. Vår senaste rapport visar att Ringhals har bristande säkerhetsmarginaler vid bland annat väderhändelser och jordbävningar. Och det är klart att det är en skillnad på om ett attentat, eller en annan allvarlig händelse inträffar i ett kärnkraftverk eller i en vindkraftspark. Kärnkraft kan aldrig bli 100 procent säker och därför är det bra att vi inte behöver ta den risken, vi kan ställa om vårt energisystem till förnybart. Och slippa leva med den osäkerheten kärnkraften innebär.