- EUs fiskeripolitik är genomrutten. Bland annat förhindrar fiskeripolitiken att skyddsåtgärder enligt EUs naturvårdslagar genomförs, om det innebär begränsningar av fisket i marina skyddsområden för att skydda havsmiljön, säger Staffan Danielsson, ansvarig för havsfrågor på Greenpeace.
Ett konkret exempel är Natura 2000 områdena Fladen och Lilla Middelgrund utanför Hallandskusten. Länsstyrelsen har pekat ut destruktivt fiske, t ex bottentrålning, som ett hot mot områdena. Det gör att regeringen är skyldig att förhindra destruktivt fiske på Fladen och Lilla Middelgrund enligt EU:s habitatdirektiv (miljölag) före årets slut, då tidsfristen på sex år löper ut. Men med dagens fiskeripolitik kan Sverige inte skydda de fantastiska miljöerna på utsjöbankarna utan att frågan går först till EU-kommissionen, sedan till ministerrådet. Och den krångliga vägen har Sverige inte ens brytt sig om att pröva.
- I praktiken är det omöjligt att skydda värdefulla marina miljöer mot fiske idag. Om regeringen menar allvar med att prioritera havsmiljön måste den sätta reformen av EU:s fiskeripolitik på agendan under ordförandeskapet. Annars riskerar reformen rinna ut i sanden, säger Staffan Danielsson.
Den 14-21 april genomförde Greenpeace flaggskepp Rainbow Warrior en dykexpedition till utsjöbankarna Fladen och Lilla Middelgrund för att dokumentera områdena på bild och video. Expeditionen är en del i förberedelserna inför Greenpeace utplacering av trålhinder i områdena.
Greenpeace har redan läst grönboken som släpps idag och sammanfattat innehållet samt vår syn på reformen av EU:s fiskeripolitik i ett faktablad.
Ladda ner faktablad
Greenpeace krav för reformen av fiskeripolitiken
Greenpeace anser att de primära målen för en reformerad gemensam fiskeripolitik måste vara återhämtning och god miljöstatus i våra hav, så att de kan fortsätta att förse oss nyttig mat och andra viktiga resurser. Dessutom har en frisk havsmiljö större motståndskraft emot effekterna av klimatförändringar. De följande åtgärderna är viktiga:
1. Fiskeförvaltningen måste integreras i havsförvaltningen, sektorsförbannelsen måste brytas. Fiskbestånden måste, även i förvaltningen, ingå i ekosystemet.
2. Fiskekvoter måste sättas på eller under vetenskapligt rekommenderade nivåer.
3. Storleken på fiskeflottan måste minskas för att matcha nivån på resurserna enligt bästa tillgängliga information. Detta innebär bindande minskningar av flottan.
4. Fiske måste förbjudas i känsliga havsområden, t.ex. yngel- och uppväxtområden och andra känsliga havsmiljöer (t.ex. Natura 2000 områden som Fladen och Lilla Middelgrund).
5. Fiske bör enbart tillåtas efter att ha genomgått en miljökonsekvensbeskrivning.
6. Allt yrkesfiske och all handel med fiskprodukter måste göras spårbart och redovisas så att marknadens aktörer och konsumenter kan försäkra sig om att produkten är laglig och hållbar.
Överexploateringen av Europas fiskevatten, bifångster och utkast har en dramatisk effekt på livsmedelssäkerheten. Särskilt allvarlig är effekten för kustbefolkningen i utvecklingsländer som är beroende av fiske som den viktigaste proteinkällan, eftersom EUs fiskeflotta idag fiskar ut vattnen till exempel utanför Afrikas västkust.