Du är här:
Homarus gammarus
Den norska hummerförvaltningen har stora brister. Å ena sidan tillåter man fiske med hänsyn till kustfisket, å andra sidan erkänner man att med utgångspunkt ur resurshänsyn skulle rekommendera totalstopp för fiske. Greenpeace kräver totalstopp för hummerfiske i norska vatten i 10 år så att bestånden får en chans att växa, begränsad försäljning av tinor, bättre lokal tillsyn och hårdare straff mot tjuvfiske. Dessutom ett nätverk av marina reservat upprättas i norska havsområden. Hummerbeståndet i svenska vatten är inte hotade. På grund av den låga beståndsstorleken rekommenderar vi att man avstår från norsk hummer. Det norska beståndet av hummer är på en historiskt låg nivå. Detta beror på i huvudsak överfiske, tjuvfiske och en undermålig förvaltning. Beståndet har minskat stadigt sedan slutet av 1940-talet och är nu klassad som starkt hotad på den norska rödlistan. Beståndet av europeisk hummer i svenska vatten är däremot inte hotat. ProblemDen norska hummern är på kraftig tillbakagång. I norska fiskevatten är den definierad som en starkt hotad art av norska myndigheter enligt internationella naturvårdsunionens (IUCN) kriterier. Den norska hummern är utsatt för överfiske, tjuvfiske och en förvaltning som saknar åtgärder för att rädda den. Trots detta godkänner norska myndigheter ett fortsatt begränsat fiske efter hummer i Norge, i första hand av hänsyn till kustsamhällena. Arbetsgruppen, som är knuten till den norska fiskerimyndigheten,menar att om det uteslutande skulle ha rört sig om hänsyn till hummernbeståndet skulle rekommendationen ha varit ett totalt fiskestopp för hummern. Greenpeace menar att fiske som bedrivs först och främst med hänsyn till kustfiskarna och inte till artens tillstånd är en undermålig förvaltning som inte bidrar till någon ökning av hummerbestånden.Om artenEn levande hummer har ett grönsvart eller blått skal. Hummern kan bli över 50 cm och väga upp till 5 kilo. Som många andra skaldjur växer hummern när den byter skal och den byter skal vid 2 till 3 år. Hummern lever av musslor, skaldjur och bottenlevande smådjur. Den lever ofta på hård botten och trivs bäst där den har tillgång till gömställen som stenrös och sprickor. Hummern lever på relativt grunt vatten, sällan djupare än 40 meter, och den håller sig gärna på samma ställe i flera år. På sommaren kan man hitta den helt öppet vid ebb i tidvattnet.Uppskattning av beståndenDet är idag osäkert hur mycket hummer det finns i Norge. Den återfinns längs kusten i södra och mellersta Norge och ända uppe i Nordland i norr. Världens nordligaste kända bestånd finns i Tysfjord i Lofoten. Arten förekommer också så långt söderut som till Biscaya, men syns också sporadiskt längs Portugals kust och i västra Medelhavet. Från slutet av 1800-talet fram till 1930 varierade fångsterna mellan 300 och 600 ton per år. Efter 1930 steg fångsterna till över 600 ton per år fram till 1961. Den norska fångsten utgjorde då mellan 20 och 50 % av den totala årliga fångsten av europeisk hummer under den perioden.Kvoter och förvaltningDen nuvarande förvaltningen av hummer består av tidsbegränsat fiskestopp, minimimått på hur små humrar man får ta upp, samt redskapsrestriktioner. Fredningstiden varierar längs den norska kusten. Från svenska kusten till och med Vest-Agder är hummern fredad från 1 januari till 1 oktober. Längre norrut är hummern i huvudsak fredad större delen av sommaren fram till 1 oktober, men med lokala bestämmelser. Fredningstiden är i huvudsak lagd till sommaren eftersom hummern både parar sig och lägger sina ägg under den perioden.På kuststräckan från svenska gränsen till och med Vest-Agder är minimimåttet för hummer 24 cm total kroppslängd utan klor (8,3 cm ryggskalslängd) medan minimimåttet för resten av den norska kusten är 25 cm (8,8 cm ryggskalslängd). Minimimåttet ska garantera att hummern når reproduktiv storlek och öka vinsten av fisket genom att hålla uppe genomsnittsvikten. Trots nuvarande minimimått är hummern bara är i stånd att producera en eller två kullar innan den är fångstbar. Det bör därför ifrågasättas om existerande minimimått bidrar tillräckligt till en ökning av beståndet. Det är förbjudet att fånga hummer på annat sätt än med tina (bur). Bifångst i annat fiske utgör troligtvis en stor del av minskningen, även om detta inte är tillåtet. |
Läs mer:
Artdatabankens hemsida:
http://www.artsdatabanken.no/Article.aspx?m=39&amid=1864