Kärnavfall - ett dödligt arv till framtiden
Kärnkraften ger oss el. Den ger oss också avfall som är så farligt att det måste hållas isolerat från människor, djur och natur i 100 000 år.
Svenska kärnkraftverk skapar ungefär ett halvt ton radioaktivt avfall varje dag.
Osäker slutförvaring
Kärnkraftsindustrin vill lämna det radioaktiva avfallet i berggrunden, inneslutet i stål- och kopparkapslar med en svällande lera emellan, en metod som kallas KBS-3. KBS-3 kritiseras starkt av forskare från bland annat KTH. Så här säger Torbjörn Åkermark, doktor i korrosionslära och forskare vid KTH:
”Om man idag sammanfattar kunskapsläget för KBS-3-metoden är det att kopparkapseln med största sannolikhet kommer att försvinna efter halva lagringstiden. Det finns även indikatorer på att den betonitlera som omger kapslarna kommer att rinna bort. Under dessa förhållanden är det enbart ett slöseri med resurser att lämna in en ansökan för att bygga ett slutförvar före årsskiftet. Dessutom är en säkerhetsanalys meningslös, då kopparn inte uppfyller de grundläggande kraven som ställs.”
Läs mer om djupförvaring och forskarnas åsikter här.
Vad kan gå fel?
Radioaktiva ämnen kan läcka ut och förgifta grundvattnet genom att förvaringen inte är tillräckligt säker. En läcka skulle till exempel kunna uppstå genom att kopparn inte håller, att leran rinner bort, att det uppstår sprickor i berggrunden eller genom att en framtida istid förändrar de geologiska förutsättningarna. Det skulle innebära att giftiga ämnen sprids vitt.
Människor kan också sprida det farliga avfallet, av misstag eller avsiktligt, till exempel för att de vill ha material till kärnvapen. Vi vet idag ingenting om hur samhället kommer att se ut 1000 år framåt i tiden. Kommer vi ens att kunna överföra kunskap om förvaringen och farorna med radioaktivitet?
Om kärnkraftsindustrin får som de vill kommer vi att lämna efter oss ett dödligt arv till 3 000 kommande generationer – och hålla tummarna för att de inte ska hitta det.
Den enda vägen framåt
Djupförvaringen av kärnavfall som föreslås i Sverige är inte en säker förvaringslösning. Inga andra kärnkraftsländer har heller hittat något säkert sätt att lagra det radioaktiva avfallet. Men avfallet måste ändå tas om hand.
Istället för att försegla avfallet i marken utan åtkomst och hoppas på det bästa måste vi:
- Förvara det avfall som finns i tillfälliga mellanlager med hög säkerhet och regelbunden oberoende kontroll
- Förvara avfallet åtkomligt, så att det kan övervakas, eventuella problem kan åtgärdas och det kan hanteras om en säker långsiktig lösning skulle upptäckas i framtiden
- Förvara allt avfall i mellanlager på plats vid kärnkraftverken för att utesluta farliga transporter
- Införa internationell kontroll på övervakningen av radioaktivt avfall, så att säkerheten är oberoende av politiska förändringar i Sverige
- Satsa på ett intensivt, oberoende forskningsprogram