Dima är född i Sovjetunionen. Vid 12 års ålder blev familjen utvisad till USA. Återvände till Ryssland efter Sovjetunionens sönderfall för att starta kampanjarbetet. Bor sedan 1994 i Stockholm. Har en magisterexamen i politisk antropologi från Wesleyan University, Ct, USA. Styrelseordförande i Greenpeace Ryssland.

I början av 80-talet bodde jag två år i små indianska byar i Ecuador. Under mitt första år reste jag och min vän från byn där vi bodde till en avlägsen del av Amazonas djungel för att besöka en annan grupp indianer. Man paddlade nedför en ström, gick i timtal genom djungeln, korsade en flod och kom så småningom till en liten glänta med en cirkel av hängmattor runt en stor eld. En grupp quichua-indianer satt kring elden. De hade en traditionell livsstil, jagade och samlade, och hade väldigt lite kontakt med den "vita" världen. Nästa år åkte jag tillbaka igen. Skogen var borta, marken var förorenad, floden var förgiftad och indianerna hade tvångsförflyttats till betongbaracker. Oljebolaget hade kommit.

Det var min första chockerande ögonöppnare för miljöförstörelsen.

Men ett beslut att GÖRA någonting - att bli aktiv - kom senare, 1987, när min äldste son Anton föddes. Jag tror att många blir medvetna om miljön på just detta sätt - genom sina barn. Plötsligt insåg jag att om jag vill att min son ska ha samma möjlighet att uppleva naturen som jag har haft - och inte behöva gå till en djurpark för att se ett levande träd - behövde jag engagera mig.

Jag började på Greenpeace 1989 i USA som värvare och aktivist. 1990 började jag arbeta med ett flertal internationella projekt inom Greenpeace International. Jag var med på expeditioner till sovjetiska och amerikanska zoner för att protestera mot kärnvapenprov, till Antarktis för att protestera mot överfiske, till Stilla havet för att arbeta mot kärnvapenubåtar.

1991 blev jag ombedd att starta kampanjarbetet på Moskvakontoret. Där stannade jag till 1994 och byggde upp verksamheten med kampanjer riktade mot kärnkraft, skadligt skogsbruk, överfiske, miljögifter och kärnvapen.

1994 när mitt andra barn Emma var 2 år gammal flyttade vi till Sverige där jag började arbetade som kampanjledare mot kärnkraft. 1998 blev jag campaign director för Greenpeace Norden. 2003 gick jag tillbaka till det jag älskar mest - att vara kampanjledare. Sedan dess har jag mest arbetat med havs- och skogskampanjen.

Under hela mitt Greenpeace-liv har jag fortsatt att delta i internationella projekt och expeditioner. Jag har koordinerat flera av Greenpeace-flottans expeditioner - till Södra ishavet för att stoppa japansk valfångst, till Taiwan för att motverka export av kärnavfall till Nordkorea, till Shanghai för att protestera mot kinesiska kärnvapensprängningar, till Barents hav och södra Atlanten för att protestera mot djuphavsfiske och ny oljeprospektering och till Baltikum, Murmansk och Kaliningrad för att motverka piratfiske.

Ett område som jag arbetat intensivast med har på sätt och viss slutit cirkeln - förstörelsen av de tropiska skogarna för att komma över illegalt virke och för att odla palmolja. Ett eko av en glänta i en ecuadoriansk djungel är det som driver mig.

Dima Litvinov