Under klimatmötet, COP22, i Marrakech, samlades hundratals representanter för regeringar och civilsamhälle för att manifestera sin beslutsamhet att agera mot klimatförändringarna.
Klimatmötet i Marocko är över och ministrar och ledare från världens alla hörn är på väg hem. Medias rapportering och den stora snackisen har naturligtvis varit hur Donald Trumps antåg till Vita huset påverkar den globala miljöpolitiken.
Valet av Trump är naturligtvis en oroväckande skugga. Men, även om han skulle vilja det, så
kan han inte stoppa den energiomställning som har påbörjats och som kommer att ske oavsett vad han gör. Det finns en utbredd enighet att vi måste göra det här och att vi måste göra det snabbare än vi tidigare trott. Trump kan inte ensam påverka det.
På toppmötets näst sista dag antogs en arbetsplan för att omsätta Parisavtalet i praktiken, som syftar till att bromsa klimatförändringarna handfast. Hoppfullt var att några av de fattigaste och av klimatförändringar mest utsatta länderna visade vad som behövs. Nära femtio av dessa länder har åtagit sig att
genomföra en fullständig övergång till 100% förnybar energi. Samtidigt slog Kina fast att, oavsett USAs kommande politik, så kommer de att fortsätta den snabba övergången till grön energi som pågår där. De här är positiva inslag som vi tar med oss från Marrakesh.
Men ändå. De internationella förhandlingarna betyder intet, om inte länder på hemmaplan genomför de åtaganden som har satts upp.
Om regeringar menar allvar med Parisavtalet, måste de inse att vi inte har råd att öppna upp några nya fossilutvinningar utöver de som redan finns. Det innebär inga nya kolgruvor i Tyskland och inga nya oljefält i norska Arktis.
För att undvika en klimatkatastrof måste vi hålla de fossila bränslena i marken, skydda våra skogar och hav och göra en övergång till 100% förnybar energi. Omställning av energisystemet till förnybar energi är helt avgörande för om vi ska lyckas. Sverige har här en mycket viktig roll att spela som föregångare som driver på utvecklingen. Mer förnybart i Sverige hjälper till att skynda på den nödvändiga globala omställningen.
Men inte heller detta räcker. Vi måste vara den generation som upphör med fossila bränslen. Punkt. Offentliga investeringar i och stöd till (subventioner av) fossila bränslen måste upphöra. Staten måste sätta ramarna så att näringsliv känner trygghet i omställningsarbetet.
För att detta ska ske, duger det inte att Sveriges nuvarande politik tillåter att Sverige släpper ut 13 gånger mer koldioxid än vad som är vår andel av världens totala koldioxidutsläpp. Vi måste hantera klimatpolitiken på ett nytt sätt och styra om samhället så att vi håller oss inom vår koldioxidbudget.
Klimatminister Isabella Lövin (MP) har kommenterat kritiken från Naturskyddsföreningen om att det görs för lite i svensk politik att “det tar tid att vända en supertanker”. Det är sant. Men, politiken måste ta ett krafttag om rodret och styra om kursen så att vi åtminstone har en chans att nå vår nya färdriktning. Det räcker inte att väja för enstaka grynnor längs vägen.