Det är VM i Oslo, och jag tvivlar på att flygbladsutdelande Greenpeaceaktivister någonsin fått så mycket kramar på gator! Fast jag är inte förvånad. Iklädd en snögubbedräkt – inte HELT olik den officiella VM-maskoten - blir man snabbt populär hos barnen. Mysigt!
Den officiella maskoten (nåja, flaggan är vårt tillägg)
Skid-VM i Norge sponsras av Statoil, som även väljer att satsa på klimatfarlig oljesand.
Dessvärre är inte orsaken till att vi är här, huvudsponsorn Statoils vidriga oljesandsutvinning, inte lika mysigt. Om inte förr blev det alldeles glasklart för mig när vi tittade på en dokumentär om galenskapen med oljesandsutvinning som Statoil är involverad i efter en intensiv, inspirerande dag på Oslos gator. Filmbilderna på det svartsmutsiga oljesandskladdet som sprider förstörelse över Albertas urskogar såg ut att komma från en science fiction-film. Fullkomligt vidrigt! För att inte tala om de absurda mängderna koldioxid som släpps ut från utvinningen. Till råga på allt ska ursprungsbefolkningen sedan försöka leva ett naturnära liv mitt i all ofattbar nedsmutsning som oljesanden skapar.
Med tanke på allt detta blir det extra provocerande att ständigt se Statoils stora reklamskyltar längs med skidspåren. ”Statoil – heroes of tomorrow” står det… Nej, vi kan helt enkelt inte dela ut för många flygblad!
En kväll ljusprojicerade vi budskapet ”Statoil ut av tjæresand” på Stortinget i centrala Oslo. Bredvid den gigantiska TV-skärmen på torget som ständigt spottar ut Statoils logo var vårt budskap ganska litet. Men många lade märke till det ändå, och runtomkring oss hördes ständigt orden Statoil och tjärsand i samma mening. Sakta men säkert börjar oljeföretagets uppblåsta miljörykte nog krackelera skall ni se.
De mindre officiella maskotarna
... får mycket kärlek på gatorna.
Om vintrarna låter jag i vanliga fall cykeln stanna kvar hemma, men under helgen hakade vi på en slags kärra vid bakhjulet och gav oss iväg på en cykeltur! Plötsligt var vi förvandlade till väldigt snabba och flexibla banderollhållare. Titta på bilderna så får ni se hur det funkade. Visst ser det häftigt ut?
Jag har pratat oljesand, eller tjärsand som det också kallas, med en massa olika slags människor under helgen. En förmiddag fann jag mig plötsligt stå och snacka med fyra personer som visade sig vara anställda på Statoil. Intressant! På frågan om de interna åsikterna kring företagets tjärsandsprojekt fick jag svaret ”vi medarbetare bryr oss inte”. Men jag tror nog att de gjorde det i alla fall, för vi stod där och diskuterade saken ett bra tag. Vi kom mer eller mindre överens om att de skulle starta en namninsamling under parollen ”Statoilarbetare mot tjärsand”! Jag ser framemot en strejk inom en snar framtid.
Nästa helg fortsätter aktiviteterna i Oslo. Häng med och få ett slut på åbäket!