Den 5 oktober släppte Greenpeace rapporten Riskabla reaktorer som är en sammanställning av flera av de säkerhetsbrister som finns på de svenska kärnkraftverken. Vi konstaterade då att bristerna var så omfattande att samtliga reaktorer måste tas ur drift för att säkerheten ska kunna garanteras.
När Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) nu har överlämnat sin utredning om den långsiktiga säkerhetsutvecklingen för svensk kärnkraft som regeringen beställde våren 2010 så understryker den mer än något annat att vi har rätt.
SSM bedömer bland annat att de svenska kärnkraftverken måste förses med bättre nödkylningssystem för att minska risken för en härdsmälta. Man konstaterar också att tåligheten mot extrema naturfenomen måste stärkas och att kärnkraftverkens haveriberedskap och haverihantering måste förbättras. Vidare måste skyddet mot sabotage stärkas och man måste öka marginalerna mot oförutsedda händelser i åldrande reaktorer. SSM konstaterar också att industrin har ”brister eller avvikelser i förhållande till gällande krav på säkerhetsanalys”.
När regeringen beställde utredningen begärde de en analys av förutsättningarna för att driva reaktorerna under längre tider, dvs. över 50 år, en ålder som närmar sig hastigt för de svenska gamla reaktorerna.
Nu är det upp till regeringen att dra den givna slutsatsen att riskerna är alltför stora för fortsatt och förlängd drift. Regeringen måste därför ta de riskabla reaktorerna ur drift och tillsätta en kriskommission som ser över hur energiförsörjningen ska säkras medan vår nuvarande så kallade kärnkraftsparentes avslutas – en gång för alla.
Allt annat är att ta det osäkra före det säkra.