Idag skickar min danska regering en forskningsexpedition till Nordpolen för att visa att området tillhör Danmark. 

Det unika naturområdet har tidigare aldrig tillhört någon och på grund av den massiva havsisen har Nordpolen aldrig utsatts för industriell exploatering. Men när isarna smälter vaknar intresset från de fem länder som har kust mot Nordpolen. Och tyvärr har ingen av de arktiska staterna hittills visat någon vilja att skydda den sårbara arktiska miljön. 

zooma

Oljeborrning utanför Grönlands kust.

I Ryssland är ödeläggelsen redan i full gång, i Grönland har oljebolagen fått släppa ut enorma mängder skadliga kemikalier rakt ut i havet, och nu senast har Shell fått tillstånd att borra efter olja i vattnen utanför Alaska. 

Jag hade förstås hoppats att den svenska regeringen, som är ordförande i Arktiska rådet fram till maj nästa år, skulle reagera på detta. Men hittills har Sverige varit anmärkningsvärt tyst om vad som ska hända med ett av vår planets sista oförstörda områden. 

Tystnad är dock inte det samma som neutralitet och den svenska regeringen är redan involverad i kampen om jordklotets topp. LOMROG III-togtet, som den danska expedition heter, använder sig av isbrytaren Oden, som ägs av den svenska staten, och svenska forskare deltar på expeditionen. 

Greenpeace kritiserar inte att Sverige deltar i den här typen av forskningsexpeditioner, men däremot är vi kritiska till att den svenska regeringen inte har en klar och tydlig hållning till vad forskningsresultaten ska användas till: förstörelse eller beskyddande. 

Om Danmark gör anspråk på Nordpolen, bör de danska politikerna inte se det som en möjlighet att sko sig, utan istället som en möjlighet att beskydda ett område som är hem för många helt unika djurarter och livsformer vars existens vi hittills inte känner till. 

Det är på tiden att den svenska regeringen inser att den inte kan förhålla sig passiv, utan att den istället aktivt framför sin hållning i egenskap av grannland och ordförande i Arktiska rådet.

Sverige skulle kunna göra en markant skillnad, ifall man ansluter sig till de över 1 000 000 människor som på endast en månad har skrivet under på att de vill att Nordpolen ska skyddas.