Just denna morgon väljer Bengt Larsson hamnen framför havet. Den tidiga höstvinden biter och vågorna går höga en bit ut från kusten, det syns tydligt från vårt relativt lugna läge på land. Och lugnet råder även i andra avseenden. För 15 år sedan hade fler än tio fiskebåtar sitt hem här i hamnen, idag finns bara tre kvar.

Fisket har förändrats. Det är den tydliga verkligheten för Bengt Larsson, en Krav-certifierad yrkesfiskare med traditionellt fiske i blodet. Han försörjer sig som fiskare vid Blekingekusten, med Hanöbukten och östra Östersjön som fiskevatten.

Under en normal dagstur får han idag upp 50-150 kg torsk, jämfört med 200-1000 kg för dryga 20 år sedan. Och den torsk han numera får upp är inte direkt en skrythistoria, med sina 38 cm och några enstaka hekton. Enligt Bengt borde den vara 80 cm lång och väga 3 kg.

 

I den enkelt inredda fiskeboden två meter från hamnbassängen berättar Bengt om de goda fiskbestånden på 70-talet och den kraftiga minskningen under 90-talet, om det allt hårdare fisketrycket och det storskaliga industrifisket, om ett regelverk som gynnar de stora och missgynnar de små.

Samtalet rör sig snabbt och frågorna är komplexa. Vi går från överfiske och fiskemetoder till politik, lagstiftning och fördelning av kvoter. Någonstans i allt detta, mitt i morgonkaffet och frukostfrallan, kommer vi även in på sälen, den växande sälstammen som konkurrerar om fångsten. ”Men det är egentligen en helt egen fråga, problemet är att fiskeflottan är alldeles för stor. EU-direktiven måste följas, kvoterna sänkas och det småskaliga hållbara fisket prioriteras”, säger han med eftertryck och lämnar snabbt sälen därhän.

Det småskaliga hållbara fisket, det är där vi hela tiden landar. Det är inte enkelt att vara en liten aktör på en marknad där effektivitet och produktivitet går före tradition och hållbarhet. Och idag är det svenska fisket på väg att bli just en privatiserad handelsvara, med staten som fördelare av fiskerättigheter i form av överförbara kvoter.

Vi pratar också om Danmark. Där har införandet av köp- och säljbara fiskerättigheter lett till en katastrof för det kustnära fisket, det skriver bland annat forskarna Wagnström och Tschernij i en debattartikel i DN (7 nov, 2014). Och Bengt är inne på samma spår. Han menar att de individuellt överförbara kvoterna måste utformas på ett sätt så att de gynnar det småskaliga fisket, att de inte ska kunna köpas upp av de större båtarna.

Ja, kanske är detta en del av den hållbara vägen framåt, tillsammans med det utkastförbud som införs med start 2015. Då ska all fångst räknas in i kvoten och tas upp på land, även den fångst som är ”olönsam” och svår att sälja.  

Morgonen går mot sitt slut, liksom kaffet och frallorna i den varma fiskeboden. Vi går ut. Vinden och vågorna har lagt sig något. Luften svalkar.

”Cirka 90 procent köper fisk i frysdisken eftersom de inte vet var det går att få tag på färsk fisk. Fisken du köper tas kanske upp i Barents hav, fryses ned i Holland, skeppas till Sydostasien där den tinas upp igen, filéas, paketeras, fryses ned igen och åker tillbaka till europeiska frysdiskar. Den har gjort en världsomsegling innan du äter den.”

Bengt pratar engagerat medan han visar runt i beredningslokalen. Härifrån säljer han fisk utan mellanhänder, till bland annat skolor och restauranger, eftersom dagens mindre fångster kräver högre marginaler för att gå runt. Och vid samma beredningslokal sker också en försäljning direkt till konsumenten, ett sätt att tydligt och konkret gynna det småskaliga fisket.  

Innan vi tackar för dagen avslutar Bengt med att säga: ”Du som konsument ska kunna veta var, när och hur fisken är fångad. Då kan du göra skillnad!”


Skriv under för ett schysstare fiske! www.greenpeace.org/fishfairly

Ola Höiden, kommunikationsansvarig Greenpeace