De handelsavtal som utan insyn nu förhandlas mellan EU, USA och många andra länder undergräver möjligheterna att skapa ett starkt klimatavtal som håller världens temperatur under två grader. Det står klart när Parisförhandlingarna nu går in på upploppet.

En allvarlig konsekvens är att den globala sjöfarten inte längre omfattas av klimatavtalet. Det är hög tid att ansvariga politiker vaknar och kritiskt granskar hur handelsavtalen begränsar deras handlingsutrymme.

För en vecka sedan kunde vi avslöja hur handelsavtal tillåts sabotera klimat och miljö. Vi varnade också för att de nya avtal som nu planeras hotar klimatåtgärder innan de ens trätt i kraft. Ett läckt internt dokument visar hur EU-kommissionen bestämt att EU-länderna ska hålla ”handelsrelaterade” frågor utanför klimatförhandlingarna. Enligt OECD står världshandeln för ca 5 procent av de totala utsläppen av växthusgaser. Men varför då hålla den utanför klimatförhandlingarna?

I rapporten Handel, transporter och konsumtion – hur påverkas klimatet?, uppmärksammar myndigheten Kommerskollegium, med uppdrag att ”gynna en fri öppen handel med klara spelregler”,  att det finns ett direkt samband mellan tillväxten och handelsvolymerna. Två viktiga punkter lyfts särskilt fram:

  • Tillväxt i godstransportarbetet har varit nära sammankopplat med tillväxt i handeln och världens BNP historiskt sett. Detta samband går åt båda hållen och spås fortsätta.

  • Sjöfarten fraktar ungefär 90 procent av världshandeln mätt i volym och runt 70 procent i värde.

Eftersom ökad tillväxt och handel hör till fundamenten i det europeiska samarbetet är det enkelt att förstå varför EU-kommissionen gör allt för att hålla sjötransporter och andra handelsrelaterade frågor utanför FN:s klimatavtal som nu förhandlas i Paris. Därför kom det inte som en överraskning när den tyske socialdemokraten och EU-parlamentarikern Matthias Groote på torsdagen twittrade att både sjöfarten och flyget lyfts från agendan på COP21 i Paris.

Det här är en politik som även stora delar av rederinäringen tar kraftfullt avstånd ifrån. Direkt efter beskedet kom kraftiga reaktioner från sjöfartens företrädare. ”Industrin önskade regler”, twittrade Pia Berglund, VD på branschorganisationen Svensk Sjöfart. Rederijätten Maersk, Danish shipowners organization, International chamber of shipping och European community of shipowners associations föll snart in i proteststormen. De kräver att sjöfarten omfattas av ett klimatavtal.

Rederierna har gjort analysen att det är långsiktigt lönsamt och helt nödvändigt för sjöfarten att börja reducera sin klimatpåverkan. De vill bli en del av lösningen istället för en del av problemet. Görs ingenting kommer sjöfartens utsläpp öka med mellan 50 och 250 procent fram till 2050, enligt International Maritime Organization, IMO.

Lite senare meddelar miljöminister Åsa Romson att EU nu försöker få in sjöfarten i avtalstexten igen. Tydligen har ansvariga politiker vaknat och insett idiotin i att utelämna den internationella handelns utsläpp.

Nu kan vi bara hålla tummarna för att förhandlarna lyckas återinföra sjöfarten i texten. Frågan är hur det ska lyckas när EU:s förhandlare, förutsatt att de följer sina instruktioner, ända fram tills nu argumenterat för att hålla sjöfarten utanför?

Men sjöfarten i COP21 är bara ett exempel på hur en oansvarig handelspolitik underminerar politikens möjligheter att agera för att värna klimat och miljö. Public Service International, en facklig paraplyorganisation där bl a Akademikerförbundet, Kommunal, Vision, SEKO och Fackföbundet ST är medlemmar varnade i förra veckan för hur Trade In Services Agreement, TISA, ”förhindrar reglerande myndigheter att göra skillnad på sol- och kärnkraft, vind från kol, eller geoenergi från fracking”.

Med andra ord; subventionerar du vindenergi måste du även stötta kol. Regelverket måste vara ”teknikneutralt”. Annars är det ett handelshinder.

Sjöfartens utsläpp och COP21 måste bli en väckarklocka för våra folkvalda. Ingen vill ha ett regelverk som gör det svårare att rädda planeten från katastrofala klimatförändringar. Vår handel är jätteviktig, men måste förvaltas med ansvar. De handelsavtal som nu förhandlas beräknas ge Sverige 0,18 procent extra tillväxt på tio år, enligt Kommerskollegium. Det är ett extremt dåligt skäl att bedriva en handelspolitik som i förlängningen hotar miljontals människors liv och välfärd.