I fredags kunde Greenpeace avslöja att den ansvariga myndigheten för kärnkraftssäkerhet i Sverige – Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) – aktivt sponsrat och medverkat till lobbykampanjer för mer och ny kärnkraft.

Greenpeace rapport Farliga förbindelser visar att Strålsäkerhetsmyndigheten under åren 2008 till 2013 varit den största finansiären av Svenskt kärntekniskt centrum och har godkänt styrelsebeslut att initiera reklamkampanjer och direkt påverkansarbete på såväl regeringen som den statliga Energimyndigheten i kärnkraftspositiv riktning.

Att den ansvariga myndigheten i strid med sitt uppdrag medverkat till att befrämja kärnkraften väcker centrala frågor om hur det står till med deras oberoende. Greenpeace kunde 2012 visa att så många som 10 av 14 kärnkraftsinspektörer tidigare har arbetat inom industrin.

Frågan måste ställas: är Strålsäkerhetsmyndigheten en myndighet som snarare befrämjar än kritiskt granskar svensk kärnkraft?

Om det är så att vi har en myndighet som inte bara plikttroget administrerar den fortsatta driften utan till och med driver på en kärnkraftspositiv agenda är det uppenbart att det svenska systemet för kärnkraftssäkerhet måste genomgå en grundlig renovering för att oberoendet ska kunna säkerställas.

Jag befarar att vi i vår rapport bara skrapat på ytan.

Men det stannar inte här. Frågan går djupare än så. Om det är så att den ansvariga myndigheten – vår garant för en säker kärnkraft – visar sig gå i industrins ledband, hur kan vi då lita på att deras säkerhetsbedömningar sätter säkerhet – och ingenting annat – i främsta rummet? Kan vi överhuvudtaget lita på myndigheten? Har vi anledning att vara mer oroade för kärnkraften än vi kanske redan är?

Strålsäkerhetsmyndighetens förslag nyligen om att låta de äldsta reaktorerna slippa undan tuffare säkerhetskrav om oberoende nödkylning av reaktorerna visar att man hellre tycks värna industrins intressen än fundamentala säkerhetskrav.

Åsa Romson är ansvarig minister för kärnkraftssäkerheten. Hon måste nu ta initiativ till en fullständig granskning av beroendeförhållandena inom kärnkraftsbranschen. Förslagsvis börjar granskningen med SSM.