Nu är minstermötet i Arktiska rådet slut och vår utrikesminister Carl Bildt, hans tjänstemän och alla de internationella kollegorna firar med tjusig middag och trevligt sällskap. Men vad är det då de firar i denna vackra stad medan solen skiner på glaciärblå isberg och snötäckta bergstoppar?

De firar bland annat att de har skrivit under ett avtal som gäller räddningsoperationer i Arktis. Det är det första bindande avtal som har undertecknats i Arktiska rådets historia och som sådant kan det vara viktigt om det banar väg för andra avtal.

Men det är inte svårt att förstå att de kunde komma överrens om det som står i avtalet. Det har tagit många år att få till och ändå går det inte ut på mer än att de arktiska staterna har ansvar för räddningsoperationer i sitt eget territorium och i sina vatten. Men bara om de känner att de har resurser och det inte finns något annat som kommer i vägen. De får också prata med varandra och be varandra om hjälp. Herregud: har det tagit femton år av möten i Arktiska rådet för att komma fram till detta? Hur lång tid ska det då ta om de måste förhandla sig fram till mer kontroversiella saker som konkreta miljöåtgärder och begränsningar av oljeutvinning och destruktivt fiske?

Nej, Arktiska rådet måste sluta fira minimala segrar och möta verkligheten. I den här takten är Arktis helt avsmält och nedsölat med olja långt innan de har lyckats komma överrens om något överhuvudtaget.  Arktiska rådet ser sig självt som det legitima organet att ha hand om Arktiska frågor och skydda dess miljö, men för att ha legitimitet måste man också i direkt handling visa att man tar det ansvaret.

Att tillsätta en grupp som ska titta på om man kan ta hand om oljeutsläpp i Arktis samtidigt som de Arktiska staterna redan tillåter oljeborrningar på upp till 1500m djup (samma djup som Deepwater horizon) är inte seriöst. Den enda logiska konsekvensen av den totala bristen på teknik och kunnande för att hantera oljeutsläpp i Arktiska vatten och den sårbara miljön är att inte tillåta oljeborrning. Men när oljebolagens stora ekonomiska intressen trycker på så viker sig de ansvariga politikerna. Det har även visats i nyligen publicerade dokument från wikileaks om det politiska spelet i Arktis.

Läckorna bekräftar att de arktiska staterna även fortsatt är långt mer upptagna av att maximera möjligheterna till olje- och gasexploatering när isen smälter, än reella miljöåtgärder för att skydda regionen och stoppa klimatförändringarna.

- Therese Jacobson

Läs mer om Arktis