Viktigt signal - den fossila eran är över
Vi har nu en global överenskommelse för att bekämpa klimatförändringarna, världen har gått samman och slagit fast att klimatförändringarna måste bekämpas. Ambitionen är starkare än vad många trodde. Det nya målet om nollutsläpp av växthusgaser under den andra halvan av seklet innebär att måste vi fasa ut fossila bränslen senast 2050. Paris har sänt en otroligt viktig signal till världens politiker och investerare: den fossila tidsåldern är över och en hållbar, förnybar era tar nu vid.
Men de åtgärder som beskrivs i Parisavtalet tar oss inte dit. De klimatåtgärder som lagts på bordet är inte tuffa nog, och avtalet gör inte tillräckligt för att ändra på det. De länder som smutsat ner mest har lovat för lite hjälp till de människor som redan förlorar sina liv och försörjningsmöjligheter.
Avtalet räcker inte för att gräva oss ut genom det hål vi befinner oss i, men det gör sluttningen mindre brant. För oss i Greenpeace har Paris alltid varit ett stopp på en pågående resa, och kampen för omställningen till 100% förnybar energi går vidare.
1,5 C - vad betyder det?
Samtliga klimatåtgärder måste hädanefter bedömas utifrån ambitionsnivån att inte överskrida en global temperaturökning på 1,5 grader. Det var anmärkningsvärt att se en sådan brett stöd för snävare gräns på 1,5 grader, en fråga som tvingades fram till förhandlingsbordet av Climate Vulnerable Forum och flera av de andra så kallade minst utvecklade länderna. Att så många utvecklade länder uttryckligen stödde detta mål under de senaste två veckorna, och att ambitionen nu är inskriven i slutdokumentet, är ett verkligt framsteg. Men stödja det är en sak, att leverera det är en annan. Och det finns en stor diskrepans mellan målet och de föreslagna åtgärderna för att komma dit.
Utsläppsminskningar - vad behöver göras?
Länderna har nu accepterat att vi behöver mer brådskande åtgärder och att endast en global uppvärmning under 1,5 grader Celsius jämfört med förindustriella nivåer kan förhindra klimatkaos. Nu måste regeringar revidera sina kortsiktiga mål för att vara i linje med dessa nya mål. De måste se över sin energipolitik för att påskynda satsningar på förnybar energi, stoppa finansiering fossila bränslen och förhindra avskogning till 2020. Vi måste se till att när länderna samlas igen 2018 för att bedöma åtagandena, har de mer långtgående mål och kraftfullare åtgärder att visa upp.
Är avtalet juridiskt bindande i slutändan?
Det är ett fördrag enligt internationell rätt, så det är juridiskt bindande. Men de nationella målen (de så kallade INDCs) är inte juridiskt bindande och inte heller de finansiella åtagandena. Detta är i första hand ett upplägg för att göra det möjligt för USA att vara en del av detta globala ramavtal. Med detta arrangemang kräver inte fördraget ny lagstiftning i USA, vilket betyder det att USA – världens näst största utsläppare av växthusgaser – kan underteckna det.
Hur är det långsiktiga målet?
Det långsiktiga målet är skrivet på ett tämligen obegripligt språk men det refererar till IPCCs vetenskap där alla utsläpp av växthusgaser kommer att behöva vara netto noll under åren mellan 2060-2080, medan koldioxidutsläppen kommer att behöva vara netto noll vid ca 2050 (2045-2055). (Se UNEP Utsläpp Gap Rapport 2015, tabell 2.1)
Uppenbarligen är det sätt på vilket långsiktiga målet beskrivs inte vad vi och andra grupper i det civila samhället, progressiva företag eller sårbara länder, ville. Det är ett förvrängt språk som inte betyder mycket för omvärlden. Det lämnar också dörren öppen för dåliga saker som plantager. Men om vi tittar på politiken, är detta trots allt ett starkt resultat. Det är starkare än vad G7 efterlyste tidigare i år, och är också starkare än EU:s ståndpunkt.
Vad sägs om finansiering?
Texten om hur hanteringen av klimatförändringarna ska finansieras urvattnades som ett sätt att få till stånd en uppgörelse överhuvudtaget. Samtidigt har vissa framsteg nåtts i förhållande till hur situatinen var före Paris. De sk utvecklade ländernas befintliga åtagande – att mobilisera 100 miljarder dollar per år för utsläppsminskningar och anpassning i utvecklingsländerna till år 2020 – förlängs till 2025. Regelbundna cykler av kortsiktiga finansiella mål har tagits bort från texten, liksom omnämnandet av ett finansiellt mål för anpassning. Det återstår att besluta om ett nytt kollektivt mål för åren från 2025 och därefter. Som en följd av klimatkonferensen gjordes dessutom många nya finansiella åtaganden. Det är långtifrån tillräckligt ännu, men de en viktig signal och det civila samhället kommer att hålla regeringar ansvariga.
Omställning till förnybar energi – vad säger avtalet om det?
Det fanns massor av bra initiativ kring förnybar energi under förhandlingarna - men de hölls utanför de formella förhandlingarna. Indiens Solar Initiative, lanseringen av initiativet Afrika Renewable Energy, att borgmästare och ledare för mer än 1000 städer ger sitt stöd till en 100% förnybar framtid, bara för att nämna några. I själva texten redovisas behovet av att främja en allmän tillgång till hållbar energi i utvecklingsländer, särskilt i Afrika, genom förstärkt utbyggnad av förnybar energi.
Hur är det de mest utsatta länderna? Kommer de att räddas av det här avtalet?
Det här avtalet räcker inte för att gräva oss ut genom det hål vi befinner oss i och kommer därför inte heller att rädda de mest sårbara länderna. Men ett viktigt skäl till att diskutera klimatförändringarna inom ramen för UNFCCC är att de mest utsatta har en röst här. I Paris använde de den rösten och – tillsammans med folkrörelser liksom även framstående företagsledare – tvingades andra att lyssna. Genom att erkänna behovet av att hålla den globala uppvärmningen till max 1,5 grader ger Parismötet hopp till de mest utsatta. Vad som behövs nu är mycket mer långtgående klimatåtgärder för att hålla oss på den säkra sidan. Om inte de nuvarande målen för utsläppsminskningar för 2025 och 2030 skärps, kommer fönstret för att hålla oss under 1,5 grader att stängas.
Vad sägs om förlust och skador?
Detta var en mycket viktig fråga för de mest utsatta länderna, eftersom det handlar om konsekvenser som inte kan anpassas till. Det finns några bra konkreta åtgärder för att ta itu med detta. Det är en separat artikel i avtalet och visar att alla länder, särskilt de utvecklade länderna, inser sitt ansvar för de mest utsatta. Den stora frågan är nu om dessa ord backas upp med stöd. Klimatambitionerna måste nu skalas upp med en utfasning av fossila bränslen till år 2050, så att det värsta skadorna kan förebyggas.
Vad sägs om urbefolkningars rättigheter?
Urfolken vid frontlinjen av klimatförändringarna och är ofta de första som får lida av dess konsekvenser, särskilt i Arktis. Deras rättigheter nämns i inledningen till avtalet och i avsnittet om anpassning. Men de ges inte det gett det skydd de behöver, inte minst med tanke på att skogen kommer att spela en stor roll i att hålla temperaturen till max 1,5 grader.
Vad sägs om skogar och hav?
Avtalet tar ett steg framåt i förhållande till skyddet av ekosystem och skogar. Det slår fast en stark rättslig princip att länder bör genomföra åtgärder för att bevara och förbättra alla ekosystem, inklusive hav och skogar. Men Greenpeace oroas över att det inrättas en mekanism för att tillåta länder att uppnå "högre ambitioner" där skogen kan användas som klimatkompensation vilket kan tillåta de sk utvecklade länderna att flytta bördan att minska utsläppen till utvecklingsländer.
Vad sägs om kärnkraft som ett svar på utsläppen av växthusgaser?
Kärnkraft nämns inte i Parisavtalet. Kärnkraft är en distraktion från de nödvändiga åtgärder som behöver vidtas för att komma till rätta med klimatförändringarna. De begränsade resurser vi har ska gå till den teknik som redan levererar säkrare, billigare, renare el – förnybar energi. Vi har redan passerat krönet av kostnaderna – kärnkraft är helt enkelt dyrare än förnybara energikällor. Och vi har ännu ingen lösning på frågan om radioaktivt avfall.
Finns det något hopp om att vi kan undvika farlig global uppvärmning?
Det finns tecken som visar att förändringen händer och att den händer ganska snabbt – men frågan är: sker det tillräckligt snabbt? Efterfrågan på kol sjunker och efter en dramatisk förändring av energipolitiken i Kina kan vi ha nått den globala toppen av utsläppen redan. Folkliga påtryckningar har också medfört verkliga problem för oljeförorenarna: Shell och Statoil har varit tvungna att retirera från arktis, USAs president Obama har avvisat gasledningen Keystone XL och i Alberta i Kanada har man satt ett tak på utvinning av oljesand. Världen är på väg att vända sig bort från fossila bränslen. Men måste göra det mycket mycket snabbare, särskilt om vi ska ha någon chans att hålla oss inom en ökning av max 1,5 grader.
Vad händer nu?
År 2016 kommer vi inom hela klimatrörelsen att trappa upp motståndet mot fossila bränslen över hela världen och driva på för att få de lösningar som behövs på plats. Vi kan vända kurvan - vi är på väg mot att peaka utsläppen globalt. Men bara genom folkliga påtryckningar kommer att åstadkomma den förändring vi behöver. Ett utfall från Paris är att 2018 fastställts som nästa viktiga tillfälle då världens länder måste komma tillbaka och bedöma deras framsteg mot det långsiktiga målet. Vi, inom klimatrörelsen, kommer att se till att länderna har kraftfullare och mer långtgående åtgärder och planer på plats nästa gång.