Vi befinner oss utanför SKB:s huvudkontor i centrala Stockholm för att uppmana styrelseledamöter na att ta ett personligt och moraliskt ansvar och inte lämna in sin ofärdiga ansökan om att få gräva ner det svenska kärnavfallet. Trots massiv kritik från Kärnavfallsrådet och oberoende forskare på KTH väljer SKB att gå vidare med sin ansökan.
Vi hör samma argumentation världen över ”kärnkraften är säker”,” vi kan förvara det livsfarliga avfallet på ett säkert sätt”. Den japanska näringsministern sa så sent som den 11 januari att "det japanska kärnkraftsprogrammet är det säkraste i världen”. Med samma tvärsäkerhet hävdar SKB att deras förslag om slutförvar är säkert trots varningar om bland annat att kopparkapslarna kan komma att rosta sönder och det radioaktiva avfallet läcka ut.
Radioaktivitet är extremt farligt, vare sig det gäller utsläpp från havererade reaktorer och brinnande kärnavfall – som nu i Japan – eller potentiella läckage från ett osäkert framtida slutförvar.
I ljuset av den fruktansvärda situationen i Japan är det dags för industrin att bortse från sitt egenintresse av att försöka få kärnavfallsfrågan att framstå som löst, och istället se till människors säkerhet.
Sedan regeringen förra året öppnade upp för möjligheten att bygga ny kärnkraft i Sverige är kärnkraftsindustrin mycket ivrig att bli av med ett av de största hindren för ny kärnkraft - det olösta problemet med kärnavfallet. Men den här ivern får inte leda till att kärnkraftindustrins bolag, SKB, gör sig döv för kritik och försöker mangla igenom en undermålig ansökan med endast en förhoppning om att radioaktiviteten inte läcker ut.
Mer om kärnavfall och avfallsförvar