Jag träffade president Tong från öriket Kiribati när vi både var ombord på Greenpeace fartyg Esperanza i Arktis i september. Han var då på väg till ett klimattoppmöte i New York för att prata om det allvarliga läge som hans befolkning står inför när isarna smälter och havsnivån nu stiger.
Vi besökte flera av Svalbards stora glaciärer och han tittade länge på den smältande isen och sa med en suck, “det där är samma vatten som dränker våra stränder”.
Men klimatförändringar är inte det enda hotet mot president Tongs folk. Vi i Europa tar också bokstavligen talat maten ur munnen på landets befolkning. Kiribati kanske inte har ett stort landområde, men havsytan de förvaltar är större än hela Indien. Och det är detta hav som har försörjt Kiribati och andra stillahavsöar i generationer, och fram tills nyligen gett dem ett till synes oändligt överflöd av mat.
Oändligt, så länge det fiskats traditionellt av öbornas småskaliga fiskebåtar. Ett fiske som nu riskerar att försvinna. Industriella flottor, som de europeiska som redan har tömt våra egna hav, har nu flyttat in i Kiribatis vatten. Det största hotet utgörs av två specifika båtar, båtar så förödande för det marina livet att vi valt att kalla dem monsterbåtar. Albatun Tres och Albacora Uno som ägs av Albacora SA, Europas största tonfiskebolag.
En traditionell pirogue, ja så heter de små fiskebåtarna i Stilla havet, kan ta upp max 50 tonfiskar per dag. Och det räcker gott och väl för att föda familjer på Kiribati. Monsterbåtarna kan dra upp så mycket som 200 ton under en dags fiske och kan ta upp mer fisk under tre turer till havs än vad Kiribatis alla fiskare fångar tillsammans på ett helt år. Ett destruktivt fiske som också dödar massor av hajar, rockor och havssköldpaddor.
Intäkterna för Albacora SA uppgick under 2012 till mer än 475 miljoner euro, då räknar jag inte de miljontals euro som bolaget har fått i form av subventioner från oss, EU:s skattebetalare. Det avtal som EU har skrivit med Kiribati, som ger Albacora SA tillåtelse att fiska i dessa vatten, ger endast smulor tillbaka till de människor som bor här och som är beroende av fisket för sin överlevnad. Dessutom underminerar avtalet stillahavsöarnas gemensamma satsningar på att bevara tonfiskbestånden, och skapa långsiktig hållbarhet och intäkter för framtiden.
Till president Tong och hans folk kan jag bara lova att vi ska göra vårt bästa för att sprida ordet om det monsterbåtarna gör med deras hav och uppmuntra så många som möjligt att hjälpa oss att stoppa dem. Ett första steg är att kräva att vår egen fiskeriminister röstar för hårdare regler i EU. Det kan du göra här:
Daniel Bengtsson, kommunikationsansvarig Greenpeace