Inför mötet med Ban Ki-moon i New York.

Jag är så fruktansvärt glad! Tillsammans med en liten delegation från Greenpeace lämnade jag just över ett budskap till en av världens främsta ledare - Ban Ki-moon. Budskapet från honom är att alla som kämpar för Arktis är hjältar.  Att vi fick träffa honom är tack vare dig och ditt stöd för Save the Arctic.

I vanliga fall hänger jag inte i New York med Förenta Nationernas generalsekreterare Ban Ki-moon och pratar om Arktis. I själva verket är jag rätt säker på att han aldrig hade hört talas om mig före vårt möte. Men mer om det sen!

Jag brukar nog hellre ägna mig åt att jobba för samernas rättigheter här i Sverige och för andra urfolk i världen. Vi samer bor i norra Skandinavien och Ryssland och Arktis är många samers hem. Jag kommer från en familj som levt av och med marken i norr i många generationer. Nu ser vi hur naturen förändras, förändringar som bara blir vanligare och mer oroväckande ju högre temperaturen stiger. Klimatförändringar, gruvor och andra destruktiva industrier gör att vår framtid är hotad, och vi kämpar för att vara med vid borden där de politiska besluten som formar våra liv tas. Sverige tycks inte bekymra sig mycket för vår framtid. Mitt arbete kan ibland kännas ensamt.

Josefina Lundgren Skerk på väg till Nordpolen.

Förra året hörde jag om Save the Arctic, denna rörelse av människor jorden runt som, precis som jag, ville få de arktiska ländernas ledare att lyssna på de som drabbas, fokusera på hållbarhet och skydda Arktis från exploatering.  Det som händer i Arktis påverkar resten av jordens klimat. Jag började känna att samernas oro också var en oro hos många, till och med hos människor som kanske aldrig ens varit i Sápmi, vårt traditionella område.

När jag fick chansen att vara del i en expedition till Nordpolen tillsammans med Greenpeace för att uppmana världens ledare att förklara området skyddat för framtiden - så var ju såklart det första jag gjorde att leta efter mina favoritskidor.

Att då skida till Nordpolen som representant för en global rörelse som nästan tre miljoner människor stod bakom var fantastiskt. Men när jag fick reda på att rörelsen nu växt till över sex miljoner blev jag stum av beundran. När jag pratade med Ban Ki-moon om det, tror jag att han också blev det. Ban Ki-moon berättade under vårt möte att han var imponerad av vårt arbete och att han anser att Arktis är allas vår livlina. Efter att han själv ha varit i Arktis, förstod han vad som står på spel.

För mig är Arktis en symbol för förändring och hopp i en avgörande tid i vår historia. När jag klev ut från Ban Ki-moons kontor, efter att ha överlämnat berättelserna från Arktis och underskrifterna från de miljontals  som vill rädda det unika området kring Nordpolen, kunde jag inte sluta tänka på hur stark ens röst kan bli när alla människor över hela världen enas runt den. Men mest av allt tänkte jag på att ringa mamma, som överkommit så mycket för att ge mig chansen att vara en röst för oss alla.

 Josefina Lundgren Skerk

När jag skidade till Nordpolen gjorde allt i min kropp ont eller frös. Framför oss låg gigantiska isblock medan vinden piskade och det var -30 grader Celsius. Men tanken på stödet från människor runt hela jorden och vad vi kämpar för fick mig att orka. Ni hjälpte mig genom Nordpolens kyla och med ert stöd tog jag mig hit för att berätta vårt budskap för Ban Ki-moon. Och som Ban Ki-moon sa till oss: ni är hjältar.

Var med och blir en Arktishjälte du också: www.savethearctic.org