Greenpeace placerar ut atomtunnor utanför Rosenbad 2010

Greenpeace placerar ut atomtunnor utanför Rosenbad 2010

 

Den 29 februari lämnade Statens råd för kärnavfallsfrågor, Kärnavfallsrådet, sin rapport om kunskapsläget inom kärnavfallsområdet 2016. Det går snabbt att konstatera utifrån rapporten att frågorna är fler än svaren. Rapporten understryker att vi har all anledning att skynda långsamt i frågan om kärnavfall och inte ge efter för företaget Svensk kärnbränslehanterings (SKB:s) kampanj för att få sin metod genomdriven.

Frågan blir alltmer aktuell. Den sista april i år är sista datum att lämna in synpunkter på SKB:s ansökan och år 2017 väntas frågan landa på regeringens bord.

Kärnavfallsrådet skriver att det i Sverige finns en brist på kompetensförsörjning inom områden som är relevanta för kärnavfallsfrågan, och de konstaterar att ”det verkar finnas brister inom områden som är centrala på både kort och lång sikt”.

Eftersom tidshorsionten är åtminstone 100 000 år är det ett påstående som ger anledning till oro. Kärnavfallsrådet skriver att i ett perspektiv på 100 000 år ”är det troligt att en ny istid inträffar och därmed är det inte orimligt att en kraftigare jordbävning kommer att ske i Forsmarksområdet.”

Det blir inte bättre av att Kärnavfallsrådet krasst konstaterar att de företag som idag har ansvar för att ta hand om avfallet inte kommer att kunna klara sina uppgifter. De konstaterar att reaktorföretagen inte har ”någon långsiktig förmåga att uppfylla kärntekniklagens skyldigheter att på ett säkert sätt avveckla och riva anläggningar och hantera och slutförvara använt kärnbränsle och kärnavfall.”

Det saknas 11 miljarder i fonden som ska finansiera avvecklingen av svensk kärnkraft, enligt Kärnavfallsrådets ordförande Daniel Barr. Gissningsvis är det en lågt tilltagen uppskattning. Om flera reaktorer stängs tidigare än planerat kan det komma att saknas pengar i Kärnavfallsfonden för rivning och avveckling skriver rådet. Kärnavfallsrådet ställer en hel del relevanta frågor: ”vad händer om ett aktiebolag som innehar tillståndet för kärnkraftsreaktorer går i konkurs? Vem betalar då för rivning och avveckling?”

Kärnkraftsbolag som Vattenfall och Eon har redan idag ekonomiska svårigheter och säger att de kan tvingas stänga än fler reaktorer än de fyra som redan är aviserade. De kampanjar därför nu för att regeringen ska subventionera bolagen genom att avskaffa den så kallade effektskatten på kärnkraft.

Kärnavfallsrådets rapport visar tydligt att de snarare borde betala mer än idag om de ska stå för de kostnader som deras kärnkraft ger upphov till.

 

PS Den 15 mars håller Kärnavfallsrådet ett seminarium om kunskapsläget inom kärnavfallsfrågan.