Nu är det ett år sedan presidenten i Indonesien, Susilo Bambang Yudhoyono, skrev under ett tillfälligt 2-årigt stopp mot skövling av Indonesiens regnskogar. Detta ger oss möjlighet att reflektera över var vi var, var vi är, och hur mycket mer måste göras.

Avtalet om ett två årigt moratorium för avskogning var en central del av ett avtal mellan Norge och Indonesien, som kan ge Indonesien 1 miljard dollar för att skydda regnskogen (under en så kallad REDD-finansieringsmekanism). Målet med moratoriumet var att ge Indonesien tid att få kontroll över den skogsavverkning som sker, få en bättre överblick över vad som redan är skyddat, vad som avverkas illegalt och vilka skogsområden som finns kvar att skydda samt sätta in åtgärder för att hindra fortsatt förödelse. Vi välkomnade initiativet som ett första steg i rätt riktning. Men det skulle snabbt stå klart att det inte var tillräckligt, inte på långa vägar.

Skogsavverkning i Indonesien

Som ett resultat av lobbying från olika affärsintressen blev tyvärr moratoriet försvagat redan från början. Endast nya licenser inkluderas så det innehåller alltså inte en översyn av befintliga licenser, vilket är nödvändigt. Inte heller ger moratoriumet extra skydd för de kolrika torvmarker och livsmiljöer, där hotade arter som sumatratiger och orangutang lever, vilket vi hade hoppats på.

Besvikelsen har därefter fortsatt. En analys av kartorna för moratoriumområdet som vi gjort visar att 3,5 miljoner hektar har undantagits från skövlingsstoppet i den första revisionen, eftersom de redan hade getts tillstånd, och en annan analys visar att ytterligare 4,9 miljarder hektar inom det skyddade området riskerar att falla bort i nästa revision.

Vi uppmanar Norge och Indonesiens regering att använda detta ettårsjubileum för att stärka moratoriumet, så att Indonesiens skogar kan få det skydd de behöver.

Ett moratorium bör vara resultatbaserat, inte tidsbegränsat, och öppet för granskning. En nyckel till framgång är att alla nuvarande licenser granskas och att alla naturskogar och torvmyrområden skyddas. Om de norska och indonesiska myndigheterna följer våra rekommendationer och omvärderar sina åtaganden, är det fortfarande möjligt att värdefulla skogar i Indonesien kan skyddas som ett resultat av detta viktiga partnerskap.