I direktsändning i Aktuellt i går kväll sade miljöminister Åsa Romson att regeringen inte kan säga nej till en försäljning av Vattenfalls tyska kolverksamhet om inte riksdagen först ändrar ägardirektiven för Vattenfall. Detta är ett argument som hon och regeringen har upprepat tidigare.

Men Åsa Romson har fel när hon säger att regeringen inte kan påverka försäljningen. Och vi ska strax se varför.

Men först kan man konstatera att det här bara är det senaste i raden av halmstrån regeringen Löfven greppar efter i Vattenfallfrågan. Ända sedan Vattenfall annonserade att bolaget vill sälja den tyska kolverksamheten för över ett år sedan, har regeringen försökt att hitta hållbara argument för en försäljning istället för att behålla och avveckla kraftverken. Det går inte så bra.

I början hävdade regeringen att det var en klimatvinst, sedan sades det att det skulle bidra till mer förnybar energi och slutligen att den tyska lagstiftningen hindrar att kolkraftverken avvecklas. Men ett efter ett har argumenten smulats sönder.

Och nu skyller regeringen alltså på riksdagen. Men de talar mot bättre vetande och mot den juridiska sakkunskapen.

Detta framkommer med all tydlighet i ett rättsutlåtande till Riksrevisionen skrivet av Erik Nerep, professor i rättsvetenskap samt svensk och internationell handelsrätt vid Stockholms Handelshögskola. Nerep menar att regeringen har långtgående juridiska möjligheter att styra statliga bolag som Vattenfall.

”I aktiebolag som till mer än hälften ägs av staten föreligger en långtgående laglig möjlighet att upprätthålla en ägarkontroll över styrelsearbetet genom utformningen av direktiv, instruktioner, anvisningar, etc." (Slutsats "c", sidan 16)

Detta gäller alltså för Vattenfall, som är helt statligt ägt.

Argumentet utvecklas genom hela rättsutlåtandet, men särskilt på sidorna 8-10 för den som vill fördjupa sig i resonemanget. I korthet är slutsatsen följande. I grund och botten måste styrelsen i ett aktiebolag följa bolagsordningen och aktiebolagslagen, "ABL" (2005:551). Men det finns också en etablerad juridisk princip som kallas principen om samtliga aktieägares samtycke (SAS-principen). Denna princip betyder att om samtliga ägare samtycker kan vissa beslut vara giltiga även om de skulle strida mot aktiebolagslagen eller bolagsordningen.

Och när det gäller Vattenfall så är det regeringskansliet som är "samtliga ägare". Det är alltså så att Stefan Löfvens regering kan ge direktiv till Vattenfall även om det skulle strida mot bolagsordningen.

Än en gång faller alltså regeringens argument på hälleberget. Regeringen kan styra Vattenfall utan riksdagsbeslut. Om man vill.

Affären med Vattenfalls brunkol blir alltmer pinsam för regeringen, men även för oppositionen som tiger som muren.

Alla som företräder partier som säger sig vilja ta klimatansvar – vilket var alla anständiga partier senaste vi kollade – borde snarare leta efter möjligheter att lösa den här frågan istället för att leta efter nya bortförklaringar.

KÄLLA
* Riksrevisionens granskning: Regeringens hantering av risker i statliga bolag (RiR 2015:15)
* Se särskilt rättsutlåtandet i bilaga 4.

PS. Du kan uppmana regeringen att ta sitt klimatansvar >>> https://signby.me/se/vattenfalls-brunkol