EU-politik kan ibland kännas främmande från vår vardag, Bryssel kan kännas ljusår bort. Samtidigt kan Sveriges roll bland Europas stormakter kännas liten och obetydlig.

Men de beslut som tas just nu kring unionens klimat- och energimål för 2030 berör oss alla och Sverige spelar en vågmästarroll. Därför är det beklagligt att den svenska regeringen idag väljer att motarbeta ambitiösa mål. 

Just nu pågår processen kring ett beslut som kommer beröra oss alla, både de som lever idag och kommande generationer, både inom Europa och utanför dess gränser. Den samlade klimatforskningen har fastslagit att temperaturhöjningen måste hållas under två grader för att undgå katastrofala konsekvenser.

Samtidigt bedöms att nästa års klimatförhandlingar i Paris, COP21, vara den sista chansen för världens ledare att nå ett internationellt klimatavtal som kan hålla temperaturhöjningen under två grader. Ska ett ambitiöst avtal komma till stånd krävs att parterna lägger sina åtaganden på bordet i god tid före mötet och EU kommer, genom sina 2030-mål, vara först på banan. Vad EU gör kommer avgörande för ambitionsnivån hos övriga aktörer.   

2030-målen är alltså en väldigt viktig fråga, och det är faktiskt en fråga där Sverige kan göra skillnad. Vårt land, som har ett starkt anseende som förebild i miljö- och klimatsammanhang, har under lång tid tillhört ett av de länder som svävar på svaret. Regeringen har flutit runt mellan den koalition av länder, med ambitiösa klimat- och energimål, som begärt tre bindande mål och den grupp av länder som antingen motverkar alla mål, som Polen, eller slåss för att gynna sin kärnkraftsindustri, som Storbritannien. 

När den svenska regeringen via Lena Ek och Anna-Karin Hatt idag till slut presenterar sin ståndpunkt är beskedet nedslående. Ordet ambitiöst har fått en ny betydelse när regeringen till största delen går på samma linje som EU-kommissionen, en linje som den samlade svenska miljörörelsen har kritiserat i ett öppet brev till Fredrik Reinfeldt. Att regeringen inte lyfter blicken och ser att tre skarpa mål ökar konkurrenskraften, skapar nya jobb, ökar drivkraften för innovationer, minskar importen av fossila bränslen och för det Europeiska energisystemet in i en hållbar framtid är direkt obegripligt.

Hade regeringen lyssnat på forskare som Ecofys när det gäller möjligheter att nå 2-gradersmålet och på EU- kommissionens egen konsekvensanalys när det gäller målens påverkan på jobb och import av fossil energi hade de precis som Greenpeace landat på tre bindande mål på nivåerna:  

-55 % växthusgasreduktion

-45 % förnybar energi

-40 % energieffektivisering