Panelen var enig: Det har hänt för lite sedan miljökonferensen för 40 år sedan, vi har inte levererat det vi lovade. Situationen är nu ännu allvarligare och det är nu ännu mer bråttom att ställa om till ett hållbart sätt att driva våra liv och våra ekonomier. Men om vi alla är överens, varför har det inte hänt mer? Och vad kommer hända härnäst?
Det blev livliga diskussioner i olika workshops där vi alla delade med oss av våra tankar och idéer om en hållbar framtid och vägen dit. Vi var alla överens om att vi måste komma ifrån nuvarande fokus på tillväxt och mäta välfärd på ett annat sätt. Klart också var att diskussionen om hållbar utveckling måste ta i beaktelse att vi har begränsade naturtillgångar som vi inte får överutnyttja. Det diskuterades nya former av cirkulär ekonomi och innovation i alla led.
Stämningen som hade varit så dyster under inledningssektionen lyftes och en ny känsla av ”vi kan om vi vill, för att vi vet hur vi vill egentligen ha det” infann sig. Och så kom det ut två olika papper från konferensen, ett som är en sammanfattning av diskussionerna under konferensen, och ett som är skrivet av ministrarna som är ansvariga för den här konferensen. Länken till den officiella finns här. Och den andra ser du här.
Nu är det lite märkligt att de två papprena skiljer sig så otrolig mycket åt. I det ”officiella” dokumentet återfinns ordet tillväxt som om vi inte haft de här diskussionerna och ett resonemang om WTO och handel som inte ens kom på tal under de 2 dagarna. Kanske hade regeringen rent av skrivit färdigt texten redan innan konferensen. Eller så föregick det en annan diskussion i VIP-rummet som vi 600 deltagare inte hade tillgång till. Men jag blir ändå lite orolig att alla de där löftena, om att regeringar ska lyssna och agera mera, kanske inte var så mycket värda ändå…