Jag är född i Värmland men min familj på fars sida kommer från västra Dalarna och vi har stuga både i Lima och fäbodvallen vid Tisjön. Loven spenderades ofta i Dalarnas böljande naturrike. På de sandrika bankerna och moss & lavklädda stenar och tallarna har jag lekt oändligt mycket. När vintern kom var vi ute antingen med skidor eller skoter för att fika vid en frusen sjö eller uppe på någon kulle. Inte konstigt att jag för några år sen återvände och nu har en liten stuga och mark norr om Orsa.
När jag växte upp och insåg att dessa skogar håller på att försvinna fylldes jag med en tung sorg men också av en brinnande vilja att göra något för att se till att mina barn också ska få uppleva detta fantastiska landskap
Därför var Greenpeace, tillsammans med en rad andra organisationer, ute i en av dina och mina skogar, som ska förvaltas åt oss av statliga Sveaskog på ett ansvarsfullt sätt.
En skog fylld med rödlistade arter, döda träd och högt naturvärde. En skog Sveaskog nu tänker hugga ner. Ett stenkast bort har de till och med tänkt hugga ner skog som Naturvårdsverket klassificerat som värdetrakt. Värdetrakt är områden med särskilt höga ekologiska bevarandevärden.
Vi är här för att ge stöd och material till de kämpar som sedan i början av december har satt ner foten och står upp för skogen Vi har väldigt enkla krav:
- Sveaskog, dra tillbaka avverkningsanmälningar på dessa levande skogar, det finns oändligt med trädodlingar ni istället kan ta av!
- Skogsstyrelsen, gör ert jobb och sätt igång med inventeringen av dessa skogar. Det är därför ni finns!
- Folkvalda politiker, ni tog fram målet ”Levande skogar” men har sen dess glömt bort att backa upp era ord med handlingar. Det är på er skulden ligger att vi missar i stort sett alla mål för att bromsa den biologiska mångfaldsförlusten. 20% skyddad skog år 2020 lovade ni, idag ser vi 5% formellt skyddat och i Rättviks kommun där denna skog är endast 1.5%. Ni har totalt tappat tyglarna på Sveaskog som nu härjar vilt i våra skogar! Att statens egna skogsbolag är bland de största bovarna talar ganska tydligt.
Jag tittar ner från tallen där jag spänner upp banderollen, och fylls av glädje att se så många olika människor runt tältet som är uppsatt i snön under mig. Unga fältbiologer vars studietermin har just avslutats, en äldre herre med en käck hatt som skulle passa in på på en gala, en raggare som parkerat sin 67:a Pontiac för att komma ut, geekiga skogsbiologer som kan spendera en timme med att identifiera arter på en stubbe, miljöpolitiska byråkrater, skogsaktivister som har suttit i protestläger runtom i världen - amerikaner, danskar, ryssar, dalmasar, värmlänningar, östgötare, göteborgare, 08or - alla enade av kärlek för livet i skogen och beslutsamma att kämpa emot dess förstörelse. Jag känner samma beslutsamhet. Och hopp.
Nu är det juletider och många vänder hemåt för att umgås med nära och kära. Min julklapp till mig själv är att under min julledighet tillbringa dagar uppe i dessa skogar för att hålla ett vakande öga på Sveaskog!