David Bacci är en italiensk klättrare som bestigit ett av världens svåraste berg för att testa kläder utan giftiga kemikalier. Här är hans berättelse:
När jag först kom med förslaget till Greenpeace om att försöka ta mig upp längs en av de svåraste och mest utmanande rutterna i Patagonien – ett land välkänt för sitt dåliga väder – med enbart utrustning utan flourkarboner (PFAS), hade jag mina tvivel.
Min plan var att ta mig fram till Cerro Torres som ligger mellan Argentina och Chile. Cerro Torres är en av världens svåraste toppar att bestiga, och består av nästan nästan lodräta och väldigt oförutsägbara isväggar.
Skulle min utrustning fungera lika bra som den med Gore-tex?
Min partner och jag kollade väderprognosen konstant hela december, men först i januari skulle det blir fyra dager med bra väder och vi insåg att det var vår chans att bestiga berget.
Bra utrustning avgörande
När vi närmade oss Laguna Torre och baslägret Nipponino blåste en stark vind. Avstånden är mycket större här än någon annanstans och att vandra 20 kilometer bara för att komma till berget är vanligt. Bra och pålitlig utrustning är avgörande om man hamnar i dåligt väder.
Efter en sex timmar lång vandring genom glaciären tog vi en paus och vilade. Vid baslägret Nipponino förberedde vi vår utrustning och vid midnatt närmade vi oss foten av Cerro Torres (3.102 meter) västsida. En lång och svår vandring på glaciären Grande bland enorma sprickor ledde oss till Col standhart och därmed 1200 meters klättring bara för att komma till bergväggens bas och Col De La Speranza. Här grävde vi en snögrotta som höll oss varma och säkra under natten. Vi smälte vårt vatten och återhämtade oss efter dagen.
Greenpeace hade lånat ut PFAS-fri utrustning och kläder till oss som hittills hade fungerat mycket bra. Jag var glad och fortfarande torr och varm. På morgonen den 5 januari startade vi klättringen på västra sidan. 850 meter ovanför oss fanns snö och otroliga isformationer som kändes som omöjliga hinder, men 1974 hade ett italienskt team hittat en väg förbi. Vi följde deras väg. Efter många svåra passager med vertikal is och problematisk snö kom vi till de sista 50 metrarna av Cerro Torre. Den berömda svampen. Det är den svåraste delen av berget, vertikal oförutsägbar snö som det kan ta fem timmar att ta sig upp för.
En dröm för alla alpinister
Jag tog mina isverktyg och satte igång. Efter en timmes lång kamp mot mycket stark vind, med svår klättring och med lite skydd tog vi oss till toppen av detta fantastiska berg. En dröm för alla alpinister. Vi njöt en stund av toppen och började sedan den långa vägen tillbaka till snögrottan. Efter 20 timmars klättring kom vi tillbaka och vilade en natt. Den 6 januari vandrade vi i 14 timmar genom Hielo Continental, det tredje största ismassivet i världen och sov vid basen av det. Dagen efter kom vi tillbaka till El Chalten, nöjda och glada.
Min utrustning fungerade perfekt och jag var väldigt glad över att ha bestigit det här berget utan utrustning som gjorts med giftiga kemikalier. Jag är extremt nöjd med plaggens funktionen. Naturen är vårt hem och vår lekplats och som klättrare är det vår plikt att skydda den. Tack Greenpeace för att ni hjälpte oss göra det här!
David Bacci
Här kan du läsa mer om David