Göteborg var lite gråmulet, med duggregn som övergick till snö när jag gick från tåget till Kungsportsplatsen. Frivilliggänget som stod vid Kopparmärra samlade ihop sig i förberedelse för att gå ut och börja samla in underskrifter på en namnlista som uppmanade fiskeriminister Bucht att agera för att EU-länderna ska förvalta fiske på ett vettigt sätt. ”Inte bästa väder för att engagera folk på gatan”, sa en. ”Vem vill dra av sig handskarna i där här kylan”, sa en annan.
Men GUD vad fel vi hade. Det är sällan under mina 25 år på Greenpeace som jag har sett en sådan respons hos människor som nu då vi engagerar folk på gatan kring överfisket.
”Hej ursäkta …”
Mannen i kostym glor kyligt på mig och går lite snabbare.
”Vi samlar in namn för ett upprop till fiskeriministern, han ska på rådsmöte om kvoterna om några veckor …”
Mannen stannar tvärt och vänder sig mot mig. Den kyliga blicken är borta.
”Jaha du – men det skriver jag GÄRNA på”, på den bredaste göteborgskan.
Och så blev det. Mammor med barnvagnar, flanerande shoppingpar, gäng med gymnasieelever, hipster-reklambyråtyper – nästan alla stannade till, drog av sig sina handskar, blåste på pennan för att tina det stelnade bläcket i kylan och skrev under med namn och e-mail, för en text som kräver att Bucht får bukt med överfisket, att han ska agera kraftfullt både inom EU och hemma. Våra underskriftslistor tog slut till klockan 2, och vi var tvungna att retirera för dagen, in i värmen i saluhallarna.
Det är lugnt, göteborgsgänget skulle ut på gatorna igen nästa dag, med nya listor och förstärkt optimism – folk bryr sig om havet. Och de vill att deras regering arbetar för att skydda livet i det. Och inte bara i Göteborg.