Idag är sista dagen att lägga bud på Vattenfalls brunkolsverksamhet i Tyskland. Detta gigantiska komplex, som varje år släpper ut mer koldioxid än hela landet Sverige, har blivit en måttstock på den svenska regeringens klimatansvar. En måttstock som svajar.
Efter en livlig diskussion under valrörelsen beslutade regeringen förra året att Vattenfall inte får öppna några nya kolgruvor i området.
Alla firade. Inte minst lokalbefolkningen i Tyskland, vars närmiljö och hälsa har varit utsatt för hårt tryck. Men få var så glada som vi i miljösverige – vi såg alla beslutet som att regeringen valde att stänga kranen på en stor utsläppskälla som vi i Sverige har ansvar för.
Tyvärr var vi för snabba med att fira.
Vattenfall bestämde sig nämligen för att sälja hela sin tyska kolverksamhet. Och det i strid med den svenska opinionen. En färsk Sifo visar att 6 av 10 svenskar tycker att regeringen bör ställa miljökrav på en ny köpare om de ska sälja verksamheten.
Buden trillar alltså in till Vattenfall från ett antal möjliga köpare just i detta nu. Vi vet inte vem som, om nu Vattenfall lyckas få denna smutsiga verksamhet såld, kommer att bli den nya ägaren. Försäljningsprocessen är stängd. Det finns ingen insyn. Men en sak är säker: regeringen har inte försäkrat sig om att en ny köpare minimerar utsläppen.
Vissa budgivare har valt att offentligtgöra sitt intresse i köpet. Bland dem finns tre tjeckiska energibolag, alla med sina historier av tveksamma finansiella affärer och miljöskandaler. Alla tre har en uttalad ambition att utöka kolanvändningen.
Det är troligt att det finns fler budgivare än de som har trätt fram. Det är möjligt att det finns företag som vill ta ansvar för skadan som verksamheten orsakar och avveckla kolkraften. Greenpeace försökte till och med själva lägga ett bud på verksamheten med avsikt att lägga ner den på ett ansvarsfullt sätt.
Tyvärr finns ingen anledning att tro att klimathänsyn kommer att ha någon påverkan på valet av köpare. Både Vattenfall själva och deras agenter Citigroup säger att de letar efter den som lägger det högsta budet. Och svenska regeringen avsäger sig ansvaret. Näringsminister Mikael Damberg sa i ett interpellationssvar i oktober: "Vill vi frångå [affärsmässigheten] måste vi gå till riksdagen". Underförstått: vi måste välja pengarna före klimatet om inte riksdagen säger något annat till oss.
Detta är fel. Enligt Riksrevisionens juridiska analys har regeringen långtgående möjligheter att styra och reglera Vattenfall. Troligen är det dock läskigt politiskt. Tänk om oppositionen skulle använda ett sådant styrningsbeslut för att attackera regeringen? Ja det är möjligt. Till och med troligt. Men och? Om Löfven menar vad han sa i Paris för två veckor sedan om att hålla globala temperaturen nere är ”vår viktigaste prioritering”, så kan man inte vara förlamad av missnöje från politiska motståndare.
Dessutom har man stöd från folket. En färsk Sifo-undersökning genomförd på uppdrag av Greenpeace visar att en majoritet (6 av 10) av svenskarna vill att regeringen kräver att en eventuell köpare av Vattenfalls kol lämnar kolet i marken.
Regeringen har juridisk möjlighet, moralisk plikt och folkets mandat att kräva att Vattenfall ställer klimatkrav när de väljer nästa ägare bland de som lämnar in sina bud idag. Man ska inte utgå från vem som kan betala någon krona mer, utan från vem som är beredd att låta kolet ligga.