Artikel - 26 september, 2011
Kustbevakningen, Tjörns kommun och andra ansvariga myndigheter har agerat snabbt och resolut när de hanterat de hundratals ton olja som hittills flutit i land vid kusten kring Tjörn. Men tragedin är likväl ett faktum. Oljan innebär en svår påfrestning i en redan pressad miljö, och saneringen av stränderna väntas ta upp till ett år.
Debattartikel publicerad i GT måndag 26 september 2011
Oljeriggen Leiv Eiriksson i Arktis.
Lärdomen är enkel: så länge vi är beroende av olja kommer risken för olyckor och läckage att hänga över oss. Under tiden är det våra folkvaldas plikt att göra allt för att begränsa riskerna och underlätta för havets ekosystem att bli motståndskraftiga nog för att överleva liknande olyckor. Trycket på vår havsmiljö är hårt. Överfiske, övergödning, miljögifter, klimatförändringar och försurning utgör en dödlig cocktail för havens ekosystem.
På senare tid har Sverige byggt ut beredskapen mot oljeolyckor, bland annat genom att ge kustbevakningen bättre resurser. Men trots det visar Tjörnkatastrofen hur utsatta vi är om olyckan är framme.Långsiktigt är den enda lösningen att vi blir kvitt beroendet av fossila bränslen och ställer om till ett energisystem som till 100 procent baseras på förnybara energikällor och effektiv användning.
I det kortare perspektivet måste hotet mötas med en rad åtgärder för att kunna begränsa såväl risken för olyckor som de skador de ger upphov till. Skärpta regler för sjöfarten. Kräv ett "körkort" för redare som ska trafikera svenska vatten, separera trafiken och lägg farlederna längre ut från land där så är möjligt.Fler och större marina reservat, stängda för fiske. Marina skyddade områden kan inte förhindra oljekatastrofer, men ett nätverk av stora reservat ökar havets motståndskraft och förmåga till återhämtning eftersom det totala trycket på havsmiljön minskar.
En sammanhållen havsförvaltning, där miljön får högre prioritet. För att minimera riskerna och samtidigt höja havets motståndskraft mot effekterna av de olyckor som ändå drabbar våra kuster, måste alla berörda myndigheter och sektorer samverka.
Ambitionen med den nya Havs- och vattenmyndigheten i Göteborg är bra, men ännu återstår mycket arbete innan integrationen är genomförd i praktiken.
På alla dessa områden har regeringen mycket kvar att göra. I ett större perspektiv blir Tjörn en symbol för ytterligare ansvar. Just nu pågår kapplöpningen efter olja och fisk i det känsliga Arktis.Skulle en Tjörnliknande olycka inträffa när oljebolagen prospekterar i så komplexa och otillgängliga områden skulle vi vara maktlösa.
Som ordförande i Arktiska rådet måste därför Sveriges regering verka för att stoppa den vansinniga, riskfyllda jakten på naturresurser i norra halvklotets sista relativt orörda vildmark.
Låt katastrofen vid Tjörn bli en händelse vi faktiskt lär oss något av.
Therese Jacobson & Jan Isakson
Ansvariga för havs- respektive Arktisfrågor på Greenpeace