Fisket är avgörande för inkomster och arbetstillfällen i Kiribati, en nation där fattigdomen är utbredd och klimatförändringarna en verklighet. Ökad nederbörd, förskjutna säsongsväxlingar och stigande havsvattennivåer har en direkt negativ inverkan på bland annat jordbruket och vattentillgången på öarna. Dessutom mår korallreven allt sämre, vilket bland annat innebär att jakten på fisk flyttar allt längre ut från kusten, till djupare vatten.
En viktig inhemsk födokälla
Fisket i Kiribatis vatten utgör en viktig födokälla för invånarna. Fångsten står för nästan en tredjedel av det genomsnittliga födointaget och den största delen av proteinbehovet för de människor som lever här.
Mer än 250 000 ton tonfisk fångas varje år i Kiribati. Därmed står dessa vatten för den näst största mängden fiskad tonfisk i världen, efter Papua Nya Guinea. Men den stora merparten av fångsten tas upp av utländska fartyg och säljs på den internationella konsumentmarknaden. Endast en väldigt liten andel går till inhemsk försäljning och konsumtion.
Här fiskar de största och minsta båtarna i världen
Det traditionella fisket har en viktig plats i den lokala ekonomin. De minsta träbåtarna rymmer bara några enstaka fiskare. De går dagligen ut på sina fisketurer kring kustbanden, för att sedan komma tillbaka med tonfisk som säljs i de närliggande byarna.
De lokala yrkesfiskarna Ateri Ari och Ekueta fiskar tonfisk i Kiribati.
Med kusten inom synhåll minskar risken att komma vilse ute till havs, vilket ändå tragiskt nog händer ibland. Båtarna har ingen GPS, ingen radar, ingen radio och ingen reservmotor. Inte heller finns det någon kylförvaring ombord, vilket skulle kunna öka kvaliteten på fångsten och dessutom skapa möjligheter för vidare export.
|
|
Lokal fiskebåt
|
Monsterbåt
|
|
Längd
|
5-7 meter
|
Upp to 115 meter
|
|
Daglig fångst
|
Upp till 50 tonfiskar per dag
|
Upp till 200 ton tonfisk per dag
|
|
Årlig fångst
|
Under 2008 fångade den lokala småskaliga flottan i Kiribati 12 500 ton tonfisk.
|
En monsterbåt såsom den spanska Albatun Tres kan fånga uppemot 2 000 ton på en enda fisketur.
|
|
Fiskemetod
|
Revfiske
|
Snörpvad med lockbeten, s.k. Fish Aggregating Devices (FADs)
|
|
Bifångst
|
Ingen
|
Ung tonfisk, hajar, rockor och ibland sköldpaddor, speciellt vid fiske med FADs.
|
Det lokala fiskets småskalighet träder fram extra tydligt i skuggan av de utländska gigantiska snörpvadsfartygen i lagunen vid huvudön Tarawa. Här fiskar bland annat de spanska monsterbåtarna, världens största tonfiskfartyg. De två största heter Albatun Tres och Albacora Uno. De ägs av Albacora SA, det största fiskebolaget i Europa, och kan ta upp mer fisk under tre sammanhängande turer till havs än vad Kiribatis alla fiskare fångar tillsammans på ett helt år.
Albatun Tres.
Traditionella fiskemetoder mot högteknologisk effektivitet
Den teknologi som Albatun Tres och Albacora använder är något helt annat än de traditionella fiskemetoderna i Kiribati. Nedärvda traditioner och hantverk står här i skarp kontrast till industriflottans moderna teknologi.
Dessa två monsterbåtar är utrustade med bland annat satellitsystem för att kunna se plankton och havsströmmar, fågelradar för att upptäcka fiskstim samt destruktiva FADs med sonar och sändare. FADs lockar till sig enorma fiskstim och annat marint liv, inklusive tonfisk, och ger en signal till fartygen då det är dags att ta upp fångsten. Fisk som har ett lägre marknadsvärde kastas tillbaka i havet.
Big business – men inte för Kiribati
Tonfisk är ”big business” på den internationella marknaden. Men det märks inte på Kiribati, en nation definierad som utvecklingsland av FN, i ett geografiskt område större än hela Indiens landyta. Här finns en utbredd fattigdom, en hög arbetslöshet och kort genomsnittlig livslängd. Under 2013 uppgick Kiribatis BNP till 169 miljoner US dollar.
Detta kan jämföras med det ekonomiska värdet av de senaste två årens fångst av tonfisk i Kiribatis vatten: 2 miljarder US dollar. Endast en bråkdel av denna summa har tillkommit Kiribatis ekonomi.
EU-avtal motverkar regionala hållbarhetssatsningar
Intäkterna för Albacora SA och dess dotterbolag uppgick under 2012 till mer än 475 miljoner euro, då ej inräknat de miljontals euro som bolaget har fått i form av subventioner genom EU:s skattebetalare.
Det avtal som EU har skrivit med Kiribati, som ger Albacora SA tillåtelse att fiska i dessa vatten, ger endast smulor tillbaka till de människor som bor här och som är beroende av fisket för sin överlevnad. Dessutom underminerar avtalet stillahavsöarnas gemensamma satsningar på regional förvaltning av tonfiskbestånden, med syfte att skapa långsiktig hållbarhet och intäkter för framtiden.
Läs mer om Greenpeaces kampanj mot överfiske.