Vi använder cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Läs mer

Alliansens energiproposition ställer Sverige inför ett vägval i kärnkraftsfrågan

Artikel - 5 februari, 2010
I februari 2009 meddelade Centerpartiet plötsligt att man gått med på en överenskommelse med sina samarbetspartier som innebar en kovändning i kärnkraftspolitiken. Till många Centerpartisters förvåning och förtret hade ledningen gått med på att riva upp både avvecklingslagen och förbudet mot att bygga ny kärnkraft. När partiet på årsdagen av överenskommelsen inleder sina kommundagar i Göteborg publicerar Greenpeace en debattartikel i Göteborgsposten om Centern och kärnkraften:

En ny opinionsundersökning visar att kärnkraft är den minst populära energikällan bland EU:s medborgare. Nästan dubbelt så många är emot kärnkraft som för kärnkraft. Det framgår av den Eurobarometer som EU-kommissionen nyligen publicerade.

När Centerpartiet idag inleder sina kommundagar i Göteborg är det exakt ett år efter energiöverenskommelse med de andra allianspartierna. Centerns historiska omsvängning i kärnkraftsfrågan förra året aktualiseras nu av att en regeringsproposition, där en central del handlar om att riva upp förbudet mot nybyggnationen av kärnkraft, är att vänta i mars – nästan på pricken 30 år efter folkomröstningen 1980.

Regeringsalliansens förslag till förändringar i energipolitiken belyser det faktum att Sverige står inför ett avgörande vägval. Den fossila eran går mot sitt slut, och nu gäller det att välja ett spår som leder in Sverige på en långsiktig, rationell och hållbar samhällsutveckling. Valet är tydligt: ena vägen fjättrar oss vid kärnkraften, andra vägen leder oss in mot ett modernt, flexibelt och hållbart energisystem som tillgodoser samhällets behov på lång sikt.

Det är viktigt att förstå att vi inte kan välja båda vägarna. Att satsa på kärnkraft gör att vi inte satsar tillräckligt på förnybara energilösningar och innebär att vi låser oss fast vid en utveckling som baseras på en riskfylld, miljöfarlig och dyr energiform och direkt hindrar effektiva, förnybara energikällor att leva upp till sin fulla potential.

Politiskt har den föreslagna förändringen av kärnkraftslagarna ett flertal konsekvenser. Förlusten av kontroll är ett exempel. Troligtvis innebär kärnkraftspropositionen att riksdagen kan mista sin rätt att kontrollera tidpunkten för avvecklandet av de tio åldrade reaktorer som är i drift idag. Istället hamnar kontrollen i händerna på industrin. Ett annat exempel är att Alliansen överger löftet i valmanifestet där det lovades att förbudet att uppföra nya reaktorer inte skulle upphävas under mandatperioden. Gamla positioneringar och uppfattningar måste lämnas: att behandla kärnkraften som en höger-vänsterfråga är att kraftigt underskatta dess betydelse. Hela den energipolitiska idén att kärnkraften ska fasas ut i samma takt som hållbar, förnybar energi kan fasas in har under lång tid haft stöd inom båda lägren, även om det inte följts upp med särskilt mycket handling kring uppbyggnaden av förnybart.

De goda nyheterna är att vi inte behöver kärnkraften för att ge oss säker energitillförsel och rädda klimatet. Att det förnybara inte skulle klara av att försörja det svenska energibehovet är en missuppfattning, och dessutom öppnar förnybara energisystem för framsteg även bortom sina miljöfördelar. Här finns en helt ny tillväxtmarknad, som till skillnad från kärnkraften lämpar sig både för småföretagare och kraftjättar. Investeringstakten är enorm, i Sverige liksom internationellt. Här skapas inte bara förutsättningar för entreprenörer och en kraftfull ekonomisk utveckling, utan en ny arbetsmarknad med explosiv jobbpotential.

Centerpartiets omsvängning går därför inte ihop med partiets politiska identitet. Centerpartiet har en lång tradition att värna både miljö och näringslivsutveckling, och för många känns det främmande att satsa på en energiform som inte bara är miljömässigt underlägsen utan även är subventionerad, monopoliserad och centraliserad. Det är tydligt att det finns röster inom Centerpartiet som förstår problematiken med att öppna för ny kärnkraft. De inom partiet som tagit ställning mot kärnkraften har baserat det på förnuft, verklighetsförankring och långsiktiga visioner om ett Sverige i uppåtkurva.

För till syvende och sist handlar energifrågan om visioner för Sverige i både en nära och en långsiktig framtid. I kölvattnet av klimat- och finanskrisen är det tydligt att det är visioner baserade på möjligheter istället för risktagande som kommer att driva en god samhällsutveckling. Centerpartiets representanter, både i distrikten och i riksdagen, kan spela en viktig roll – om de verkar för en fortsatt kraftomställning, inte för kärnkraft.

Centerpartiets omsvängning går därför inte ihop med dess politiska identitet. Centern har en lång tradition att värna både miljö och näringslivsutveckling, och för många inom partiet känns det främmande att satsa på en energiform som inte bara är miljömässigt underlägsen utan också är subventionerad, monopoliserad och centraliserad. De inom partiet, i distrikten såväl som i riksdagen, som tagit ställning mot kärnkraften har baserat det på förnuft, verklighetsförankring och långsiktiga visioner om ett Sverige i uppåtkurva. Den senaste veckans debatt har om något visat att frågan är långtifrån färdigdiskuterad.

Ludvig Tillman
Ansvarig för kärnkraftsfrågor, Greenpeace

Patrik Eriksson
Kampanjchef, Greenpeace

Ämnen
Taggar